Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(118
Typiska isidier, jämnt fördelade öfver bålens öfversida, finnas
hos P. exasperatula och P. fuliginosa samt dess var. lætevirens. Hos
P. prolixa var. isidiotyla äro de tätt hopade i oregelbundna, öfver
bålen något upphöjda, på dess äldre delar ofta sammanflytande
grupper; de särskilda isidiernas Iria delar höja sig obetydligt öfver
gruppen, och denna har ofta ett mullbärsliknande utseende. Hos
P. sorediata bildas skarpt begränsade, runda, höga vårtor, ofta
huf-vudlikt ansvällda i spetsen; på dessa sitta ytterst små, svartaktiga
isidier, som snart affalla, hvarefter soredier alstras. Här föreligga
således skaftade isidiegrupper, som ombildas till sora]. På ett i
vissa hänseenden liknande sätt förhåller sig P. subaurifera. Redan
på unga bålflikar visa sig små, runda, låga vårtor, som gifva
upphof till gulaktiga sora|. Ju äldre bålen blir, desto talrikare blifva
dylika vårtor, sä att de ofta till sist belt och hållet betäcka bålen.
I början äro de beklädda med små bruna utskott, som af Fr.
Rosendahl betecknas som isidier, och sedan dessa fallit bort, alstras
soredier. Hos P. subargentifera slutligen utbildas tidigt små, låga,
föga skarpt begränsade sorediealstrande vårtor, som på äldre delar
af bålen sammansmälta med hvarandra och vanligen alldeles
betäcka densamma.
Barklagret är hos P. prolixa var. isidiotyla, P. sorediata och P.
subargentifera tjockt och flerskiktigt, hos de öfriga tunnt, en- eller
tvåskiktigt. Hos de båda förstnämnda äfvensom hos P.
exasperatula förändrar märglagret ej färgen vid behandling med klorkalk,
hos de öfriga blir det rödt.
3 B. P. prolixa (Ach.) Nyl. var. isidiotyla (Nyl.) (P. isidiotyla
Nyl. pro subsp. P. prolixa1) afviker från P. prolixa därigenom, att
bålen är försedd med oregelbundna grupper af Ijocka, låga, något
förgrenade, i spetsen gråbruna isidier, på äldre delar af bålen ofta
sammanflytande och täckande densamma. Apothecierna och
sporerna som hos liufvudformen, de förra dock ofta försedda med
isidier på kanten. Ju talrikare isidiegrupperna äro, desto
sparsammare äro apothecierna tillstädes.
Denna var. förekommer på liknande ståndorter som P. prolixa, i
Stockholmstrakten dock mycket sparsammare och sällan med
apo-thecier. Rikt isidiebärande exemplar växa bredvid typisk P.
prolixa, hvilket synes mig bevisa, att isidiebildningen ej direkt
framkallats af yttre faktorer.
F. Rosendahls beskrifning och afbildningar af P. glomellifera Nyl.
hänföra sig med all sannolikhet till isidiotyla, som redan 1875 ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
