Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7. P. subaurii’era Nvi.. har tämligen tunn, äfven på yngre
delar glanslös (matt), kastanjebrun, ljust sotbrun eller grönbrun, på
öfversidan gropig, tält till underlaget tryckt bål, som tidigt är
försedd med mycket små, låga, runda, mörka vårtor, hvilka snart brista
och alstra ljusgula soredier; på äldre delar af bålen äro dylika vårtor
tillstädes i så stort antal, att de ofta täcka densamma helt och
hållet, och bära där i början ofta ytterst små, ogrenade, mörkbruna
isidier; bålflikarna äro plana, tämligen breda, i spetsen afrundade
och naggade. Apothecierna, ytterst sällan utvecklade, äro små, föga
öfver 1 mm. i diameter, med mörkbrun disk och hel, tämligen
tunn, sorediealstrande kant. Sporerna äro äggrunda, 13—1(> //
långa, 7— 8.5 (—9) ;t tjocka, med tämligen tunn vägg.
P. subaurifera är mycket allmän i Stockholmstrakten och växer
på barken af löfträd, mera sällan tall, och på naken ved (staket,
gärdesgårdar o. d.). l)en är föga nogräknad i fråga om belysningen
och fördrager ganska stark beskuggning, dock i allmänhet ej så
stark som P. fuliginosa var. Icetevirens, tillsammans med hvilken
den emellertid ej sällan anträffas. Bäst tyckes den trifvas på
måttligt beskuggade trädstammar med föga söndersprucken bark.
Apo-thecier hafva af mig anträffats endast en enda gång, nämligen
nära Löfberga på Värmdön.
Största likheten företer den onekligen med P. fuliginosa var.
Icetevirens, långt mindre med P. olivacea, med hvilken den
förväxlats af de svenska lichenologerna. Då den dessutom nästan alltid
är steril och äfven af detta skäl föga uppmärksammats, är dess
utbredning och frekvens inom vårt land högst ofullständigt känd.
Den är mig dock bekant från södra och mellersta delarna af
landet samt norr ut ända till Ångermanland.
8. P. subarg-entilera Nyl. P. conspurcata (Schær.) Wainio] har
tämligen tjock, äfven på yngre delar glanslös eller åtminstone
mycket svagt glänsande, ljust olivgrön—brunaktig, knappt märkbart
gropig bål, som tidigt är försedd med talrika, låga, föga skarpt
begränsade sorediealstrande vårtor, hvilka snart sammanflyta och
nästan belt och hållet betäcka dess äldre delar; dess flikar äro
mindre tätt tryckta till underlaget, svagt konkava (sedda ofvanifrån),
breda, i spetsen afrundade och glest naggade samt där och i
kanterna beklädda med ytterst små, först vid stark lupförstoring
märkbara, hvitaktiga hår. (Apothecier ej anträffade i Sverige).
P. subargentifera liar hittills anträffats på endast två ställen i
Stockholmstrakten, nämligen vid Järfva och Stakets station (vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
