Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(133
sedan oregelbundet från den ena basidien efter den andra, ej
simultant öfver hela hymenieytan. Den att börja med slangformiga
basidien sträcker sig därvid något ut öfver de angränsande och
ansväller i spetsen, så att denna antager en mer eller mindre
klubblik eller slutligen nästan klotrund form. På dessas spels alstras
sedan vanligen 4, någon gång 3 eller 2 klotrunda eller något ovala
sporer. För de egendomliga cytologiska förhållandena, som åtfölja
sporbildningen, är det min afsikt att vid ett annat tillfälle närmare
redogöra. Här är däremot platsen att med några ord beröra de
förändringar, som försiggå i peridiolens olika väfnader och som
resultera i dennas »mognande».
Hvad först själfva basidieskiktet angår, så förtjockas (delvis
för-slemmas?) med tiden alla dess hyfers väggar ganska ansenligt.
Cellrummen förträngas ibland mer eller mindre, men förbli i
allmänhet tämligen vida; till färgen förblifva ock deras väggar oförändrade,
hyalina. Genom det inbördes trycket anta basidierna cylindrisk form
och bilda ett sammanhängande palissadskikt, på fullt moget
stadium mycket liknande den bild, som Sachs (1- c. ta fi. 14, fig. 13)
lämnar af Crucibiilum vulgäre. På en del basidier sitta sporerna
mycket länge kvar på sterigmerna (fig. 7 tafl. 5, och textfig. 1 f.).
Under mognaden vidgas den centrala håligheten i peridiolen
betydligt och fylles så småningom med sporer, så att dessa slutligen
som en kompakt massa uppfylla hela tomrummet. På ett tvärsnitt
genom peridiolen ha de i genomfallande ljus en gulgrön färgton.
Ett egendomligt drag i den mognande peridiolen är förekomsten
af hyfer, som växa in i håligheten, en del af palissadhyferna i
hymenielagret börja nämligen i sin spets tillväxa och stundom
äfven förgrena sig (fig. 7). På en del är väggen förtjockad efter hela
den utvuxna hyfens längd, på en del liksom kilar sig en
tunn-väggig liyf ul ur det förtjockade basalpartiet. Åtminstone i detta
senare fall synes man hafva skäl att antaga, att en verklig ny
spetstillväxt inträdt uti en i hvilstadiuin redan ingången hyftråd. Det
är svårt att tänka sig, att en basidieklubba efter sporalstringen
skulle kunna på detta sätt utväxa till vegetativa trådar, utan dessa
måste nog alslras ur sterila hymenieelement, hvilka dock på yngre
stadier ej kunna pu något igenkännas. Dessa skulle i så fall kunna
betecknas som parafyser och vara de enda sådana, som förefinnas.
Det på sid. 131 omnämnda hymeniealstrande skiktet undergår vid
mognaden den förändringen, att dess hyfers väggar mycket starkt
förljockas. Det erhåller därigenom det pseudoparenkymatiska ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
