Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Listera ovala
Orchis crucnta
Några meter ofvan själfva Ljusnan funnos utmed en häckdal
bestånd af Baldingera arnndirtacea.
Om vi betrakta dessa 4 arters nuvarande
utbredningsförhållanden såsom sådana, synes det vid första ögonkastet lida föga tvifvel,
att icke de hit och öfverhufvudtaget till västra Härjedalen kommit
från Xorge. För Blechnum, som förut endast en gång (l832)
anträffats i landskapet nämligen på det närbelägna Grönfjället
(Sjöstrand), har också Birger II p. 12(5 framställt denna åsikt. Men
redan för Listera ovata, som också Birger håller för en uteslutande
västlig invandrare, komplicerar sig problemet något, om man vill
göra alla Härjedalsförekomsterna till västliga. Denna har
nämligen utom den utprägladt västliga utbredningen i Storsjö, Tännäs
och Hede äfven enligt Birger 1 p. 64 en lokal i Glöte och två i
Lillherrdal. Likaså Daphne med förekomster i Ljusnans och dess
källfloders dalgångar från Gröndalen och Malmagen i väster till
Hede i öster och en mera östlig och sydöstlig grupp af
förekomster i Vemdalen, Linsäll, Lillherrdal, Älfros och Öfverhogdal samt
Baldingera, som enligt Birger I p. 86 utom vid Tännäs i väster
linnes på två sydostliga lokaler i Lillherrdal och Sveg. För dessa tre
sista arter synes det sålunda sannolikt att de kommit dels från
väster, dels från öster resp. sydost, hvarest de i Medelpad (Collinder)
och Hälsingland (Wiström) ha en mängd lokaler.
Att dessa tre arter, till hvilka proveniensen af en del andra
tempererade former t. ex. af Anemone nemorosa sluter sig, under den
postglaciala klimatförbättringens tid haft en genom dalstråken och
utmed bergssidorna fullt sammanhängande utbredning inom
landskapet, torde, med kännedom om torfmossarnes vittnesbörd om
Alnus glutinosa, Carex pseudocgperus, Corylus, Lycopus, lim tis etc.,
få anses som ytterst troligt. Då de nuvarande förekomsterna
genom den postglaciala klimatförsämringen förvandlades till relikta,
kunna dessa ha blifvit så tillfälligt fördelade, att det är omöjligt
att på grundvalen af dessa med bestämdhet sluta om de
ursprungliga invandringsvägarna: en östlig form har fått sina relikter
koncentrerade mot väster och vice versa. Särskildt blir förhållandet
inveckladt, då man betänker att de sydliga arternas refugier
ingalunda återfinnas just på de lägsta och sydligaste delarna af
landskapet. I Ljusnans källfloddalar råder t. ex. en ren inversion ide
Gyninadenia atbida
conopsea
n. albis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
