Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214)
med de höga Särnafjällen, där den också är anträffad, än med del
nyssnämnda utbredningsområdet.
Att den temperade Härjedalsfloran mottagit element uteslutande
från öster torde vara ganska säkert. Hvad de varmtemp ererade
formerna beträffar, har jag redan förut antydt de vanskligheter som
möta, då man efter den nuvarande utbredningen inom landskapet
skall utreda, om en art kommit från öster, väster eller från båda
hållen. För de kalltempererade däremot, som icke splittrats af
den postglaciala klimatförsämringen, synes del, teoretiskt sedt,
finnas möjligheter att utskilja de östliga utvandrarne. Så torde det
vara sannolikt, att de kalltempererade arter, som nu endast finnas
i landskapets östra del, men mer eller mindre allmänt i södra
Jämtland, Medelpad och Hälsingland, också kommit därifrån. Som
sådana kunna t. ex. framhållas: Carex globularis, Ledum palustre,
Ranunculus lapponicus (jmfr Wille p. 332 och Heintzes
omfattande studie), Rubus arcticus och Sphagnum Wulfianum (jmfr Dusén
1887 och Sernander 1892). Dessa kunna delas i två grupper,
sådana som i de centralskandinaviska fjälltrakterna äfven finnas
på andra sidan riksgränsen, dels de som saknas därstädes. — En
annan afdelning bildas af de arter, som anträffas genom hela
Härjedalen, men hvilkas utbredningsförhållanden inom Fennoskandia i
sin helhet häntyda på en mot väster framryckande
invandringsström. I spetsen för denna afdelning står granen, hvars
vandringshistoria inom de centralskandinaviska fjälltrakterna jag för
längesedan (1902) sökt utreda.
Finnas östliga fjällväxter i Härjedalens flora? Det är, så vidt
jag kunnat finna, endast några subalpina former som kunna
misstänkas såsom sådana. Bland dem skulle jag vilja framhålla
Pinguicula uillosa, hvars nutida utbredning och vandringshistoria tyckes
erbjuda vissa analogier med granens.
Bi.ytt karaktäriserar utmärkt P. villosas vanliga uppträdande
inom Fennoskandia, då han p. 81<» säger: >Især i den øvre Del af
Furubeltet og den nederste Del al Birkebeltet i Myrene paa
Sphag-numtuer h. o. b.» Det är en utpräglad sphagnofyt, som framför
allt älskar sphagneta myrtillosa. Följande ståndortsanteckningar från
resp. Jämtland och Härjedalen kunna illustrera dess uppträdande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
