Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(88)
Spiræa ulmaria, Mentha aroensis, Thlaspi alpestre (vinterståndare), Veronica
of/icinalis och Viola canina.
Vägkanterna utgöra liär möjligen en jämförelsevis ursprunglig
ängsmark. Af allt att döma har växten funnits länge på platsen. Huruvida
vi här skulle kunna ha att göra med en reliktlokal, torde väl emellertid
vara mycket ovisst. Sannolikt synes mig dock, att växten, som f. ö. är
okänd pä trakten, ej inkommit genom människans åtgörande. En relativt
sen invandring genom fåglars medverkan torde ej vara utesluten.
Närmaste afståndet till kusten (åt Öregrundshållet) är omkring 31/2 mil.
S. G:son Blomiivi.it.
Ytterligare en märklig björk från Uppland.
I anslutning till E. Haglunds notis i föregående nummer af
tidskriften: »En märklig björk från södra Up]|land kan jag här meddela ett
liknande fvnd. detta från Ora egendom, Faringe socken, Stockholms län.
Den af Haglund beskrifna björken är möjligen samma form som den,
hvarom här är fråga, eller mycket närstående densamma. Bladmåtten,
hvilka af Haglund uppgifvas till »10—15 mm. långa och 12—19 mm.
bredas, öfverensstämma fullständigt. Beträffande den yttre gestalten visar
min Betula-form, sådan den nu ter sig (jfr. nedan!), äfven
öfverensstämmelser; baron Hermelins af Haglund citerade beskrifning: »Växtformen
är träd, ej buske, men stammen är beväxt med grenar till största delen:
något pvramidformig > kan, som framgår af nedanstående bild, äfven här
användas.
På fyndorten ifråga, en torr löfäng, kallad Norrhagen, belägen vid
Stamsjöns strand, 1/i timmes väg norr oni Ora herrgård, funnos för
omkring ett 10-tal år sedan tvenne björkar af detta slag. De mätte då
knappt manshöjd, hade en kort stam med väl afsatt, grenig krona, hade
ett förkrympt utseende och voro synbarligen gamla. Båda voro sterila.
Personer från egendomen kände väl till dem, de brukade kalla dem
»dvärgbjörkarna». Själf såg jag dem vid upprepade tillfällen, medan de
ännu båda funnos kvar. Då jag i år besökte platsen för att närmare
undersöka dessa egendomliga björkar, återfanns endast ett individ, det
afbildade. Detta hade emellertid nil ett utseende, som jag ej kände igen.
Det visade sig, att den gamla stammen afhuggits vid marken, och att
den nva björken utgjordes af ett stubbskott. Synbarligen hade detta
hittills haft en ostörd spetstillväxt, men sannolikt kommer denna att
af-stanna, och individet torde återfå sitt forna dvärgträdsliknande utseende.
För att söka bestämma exemplaret undersökte jag till jämförelse Uppsala
Bot. Museums Betulæ. Närmaste öfverensstämmelsen fann jag bland de
former af Betula verrucosa, som Kindberg bestämt till v. frnlescens.
Särskildt några sörmländska exemplar, ett från Östad, Selaön, ett annat
från Thuringc, erbjödo stora likheter. Öfverensstämmelsen var påtaglig,
men längt ifrån fullständig. Varieteten arbuscula Fries afviker
väsentligen genom sina trubbiga, rundade, i spetsen groftandade blad.
Beskrifningen i Neuman—Ahlfvengrens llora att bladen skola vara >antingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
