Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(190)
Epipogum aphyllum Tünnen i Roslagen.
I senaste haftet at Svensk Botanisk Tidskrift har fil. lic. A.
Frisen-dahl lämnat en synnerligen intressant redogörelse öfver Epipogums
utbredning inom vårt land. Förutom på egna iakttagelser stödjer han sig
därvid på i litteraturen spridda uppgifter och på det konserverade
material. som föreligger i Riksmuseet i Stockholm samt
universitetsherba-rierna i Uppsala och Lund. Att ur enskilda och läroverksherbarier en
och annan kompletterande uppgift äfven skall kunna framletas, är belt
naturligt. En sådan vill jag här meddela.
1 Högre Lärarinneseminariets (i Stockholm) herbarium ligger ett
exemplar af Epipogum, som är insamladt nära Furusund af nu framlidne
lektorn, d:r C. A. Zachrisson. På etiketten är antecknadt: »20/8 1 902
nära Köpmanholm på Yxlan (i en på stubbar rik skogsbacke ett stycke
norr om vägen från Stentorp till Storängen).» Fyndorten har intresse
såsom varande den östligaste i södra och mellersta Sverige.
Rörande förekomsten af Epipogum i St. Malm och angränsande del
af Björkvik (i Södermanland) vill jag begagna tillfället att meddela, att
växten där anträffats på tre ställen, nämligen i Järnbols basthage (i
Björkvik), på Sandviksskogen mellan Fredriksberg eller »Snickarns» och
Brännkärr samt på Sörgölsskogen nära Brännkärr (i St. Malm). I
Sandviksskogen iakttogs den en enda gång, år 1891, i granskog nära intill
Jakobsbergs hage af min broder, byggnadsingenjören Axel A:n Malme;
skogen höggs sedan ned på fyndorten, och växten visade sig aldrig mer.
I Sörgölsskogen anträffades Epipogum år 1887 likaledes först af min
broder, då en 13-årig pojke, och insamlades omedelbart därefter af mig.
Den uppträdde här i ganska riklig mängd — för så vidt vi nu kunna
erinra oss, omkring 30 exemplar — i en gammal, tämligen gles, örtrik
granskog, pä en liten, vid pass två meter lång och knappt en meter
bred plats. Jag hade icke tillfälle att besöka fyndorten mer än ett och
annat af de följande åren, men min broder observerade Epipogum där
hvarje år, ända till dess han 1895 flyttade bort från trakten. Sedan
1904 har den förgäfves eftersökts liera gånger, senast innevarande år.
Någon utrotning genom för stark beskattning af beståndet har ej ägt
rum. Ej heller har ståndorten förändrats i väsentlig grad. Strax norr
om platsen har visserligen vuxit upp en tät ungskog, men den har
svårligen kunnat influera på belysningen (och markens fuktighet), så att den
blifvit ogynnsam för Epipogum.
Gusl. O. Malma.
Poly stich um lobatum (Huds.) Presl blir i Dalsland allt sällsyntare
och synes, om icke särdeles gynnsamma omständigheter inträffa, om
några år vara utdöd på vissa trakter. Medan den år 1898 kunde räknas
i flera hundra stånd i Hällans skogar, Gunnarsnäs socken, är den nu
på somliga platser där alldeles utgången, på andra träffas endast några
få, delvis förkrympta exemplar.
./. Henriksson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
