Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,113
wäl 2000 soramarlass skola kunna räknas, som der årligen af sådant
foder bekommest Se för öfrigt Ahlgrens målande skildringar från denna
sjö! Olyckligtvis kunde jag ej under de närmaste åren efter tappningen
studera Horans invandring. Naturen fick dock ej så länge sköta sig
själf, tv snart nog blef den nyvunna fastmarken lagd under plogen. EU
ställe på den gamla sjöbottnen invid den genomtlytande Sagån. som jag
besökte sommaren 1910, torde hafva varit orördt ända sedan tappningen.
Följande ståndortsanteckning gjordes:
a–
b) Salix caprea s.
lie I ii la verrucosa e.
Popilius tremula e.
c) Populus tremula s.
Salix caprea s.
S. cinerea s.
Epilobium angusti/bliiim t.
il Epilobium angustifolium y.
Phleum pratense t.
Cirsium arvense e.
Salix cinerea e.
e Tussilago farfara s.
f–
o.’
Scirpus lacustris, Carex lasiocarpa och Equisetum fluviatile äro de
dominerande vattenväxterna. Sjöarna norr om Långforsen äro
jämförelsevis fattiga på vassbänkar. I Öfre Ekeby damm är Acorus calamus den
hufvudsakliga formationsbildaren. Denna växt är för öfrigt spridd ganska
mycket inom området. Phragmites communis har en mycket ringa
utbredning och gör sig ej fysiognomiskt gällande.
Nära dammbordet i Långforsen går på 7—8 decimeters djup från den
ena stranden till den andra en c:a 190 m. lång undervattensås, som på
bägge sidor brant stupar ned mot den pä ganska djupt vatten liggande
bottnen. Liksom dammbyggnaden vid Måns-Ols består denna ås af
slaggsten och torde väl vara samtidig med sjöns fördämningar Gustaf II
Adolfs tid), ehuru jag ej kan yttra mig beträffande ändamålet med dess
byggande. Den är utom på de första 14 meterna från Måns-Ols-sidan
beväxt med Equisetum fluviatile, så att en 5—6 m. bred -väg bildas öfver
denna del af sjön, hvilket tager sig ganska egendomligt ut.
En för Salatraktens llora märklig vattenväxt är Nuphar pumilum. Det
äldsta fynd af denna, jag har mig bekant, är det som omtalas af
Leffler med orden: »Sala vid hyttan 1859, Axel Billström enl. Frist.
Casparv omnämner den också för år 1868 såsom växande i Sala damm.
Efter denna sjös tappning har växten blifvit inskränkt till Sagäns
strömfåra och några depressioner i marken intill densamma på den forna
sjöbottnen. Under flera år har den sålunda mycket sparsamt förekommit
nedanför Sala sockens prästgård. Ar 1909 iakttogs ett par exemplar vid
järnvägsbron öfver Sagån. På sina gamla lokaler torde dock växten nu vara
utdöd eller utdöende, särskildt efter en nyligen företagen upprensning af
åbädden. Af stort intresse var det därför, då jag sommaren 1910 fann
en ny lokal för Nuphar pumilum. Under ett besök vid Järndammen
den 12/7 i sällskap med studerandena S. och B. Friberg samt min
broder, stud. B. Dahlgren, anträffade vi nämligen växten rikligt
förekommande, som det tycktes, i hela sjön. Nuphar pumilum hybridiserade äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
