Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,160
Lycoperdon Bull. Sporerna af Slemonilis splendens Host, synas besitta en
viss tendens att stundom flyga högt. Från forstmästaren Gustaf von
Post har jag fått samma svamp, tagen af honom vid Granträsk,
Lycksele socken på en bjälke af tall i taket på en lada den 28 juli 1903.
Saken kan ock i viss mån förklaras däraf, att denna mvxomycet med
förkärlek uppträder på relativt friskt trä.
Comalricha nigra (Pers.) Sehroet.
» nigra var. laxa Host.
» lyphina (Wiggers) Bost.
Enerthenema papillata (Pers.) Bost.. äfven den form, som kallats
Ancgrophorus crassipes Haunkiær, hvaraf prof sändts till Raunkiær
och af honom erkänts.
Lindbladhi effusa (Ehrenb.) Bost.
Cribraria piriformis Schrad.
Dictgdium cermium (Pers.) Nees.
Tubulina cylindrica (Bull.) DC.
Relicularia Lycoperdon Bull., observerad nästan ärligen och i ganska
skiftande former.
Trichia varia Pers.
» fallax Pers.
» contorta Bost.
Hemitrichia rnbiformis (Pers.) Lister.
Hcmitricha clavata (Pers.) Rost., båda årligen observerade.
Arcgria i>omiformis Rost.
» jmnicea Pers.
’ incarnata Pers.
nulans (Bull.) Grev.
Oerstedii Rost., mycket sällsynt, funnen en enda gång, den 10
oktober 1893.
Perichæna populina Fr. pà askbark, numera försvunnen från platsen,
sedan den jättestubbe, 880 centimeter i omkrets nere vid marken, på
hvilken den växte, belt och hållet fått skatta åt förgängelsen. Denna
väldiga stubbe var i parentes sagdt sista återstoden af en ärevördig
jätteask, som omkom genom eldsvåda sommaren 1897, sedan några zigenare
användt dess rymliga ihåliga inre till eldstad.
Den 24 september 1893 anträffades på en löfträdsstubbe i gamla
brunnsparken vid Eklundshof några små ockragula, metallskimrande
plasmodio-karper. att döma af den mikroskopiska undersökningen sannolikt en
form af Perichæna populina Fr., ehuru till det yttre betydligt afvikande
från den vanliga.
Lgcogala epidendron (L.) Fr.
Detta blir sammanlagdt 30 arter, däraf 2 mycket sällsynta, och 4
former, alltså ungefär fjärdedelen af alla kända svenska arter. Det är
sålunda endast i förhållande till den obetydliga utsträckningen af området
i fråga som totalsiffran blir något så när afsevärd.
Anmärkas må, att ett tiotal af de uppräknade arterna anträffats
uteslutande på gamla stubbar af Salix fragilis L.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
