Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,162
Storlien. Under dessa korta ströftåg anträffades åtskilliga för provinsen
nya lafvar. En af de märkligaste är onekligen Lopadium fuscoluteum
(Dicks.) Th. Fr.
Denna laf är redan genom sin habitus en af de lättast
igenkännliga skandinaviska skorplafvarna. Den växer på döende mossa och
multnande växtdelar. Bålen är ljusgrå och grynig eller vårtig. ej så litet
påminnande om på liknande substrat växande Pertusariæ. Apothecierna nå
en storlek af ända till 3 mm. i diameter, äro till färgen orangegula eller
ljust rostbruna, med plan. matt. finvårtig disk och persisterande, tjock,
ofta vinklig kant.
I Sverige synes växten i fråga vara mycket sällsynt. Ar 1874, då andra
delen af Th. M. Fries Lichenographia scandinavica utkom, var den ännu
ej känd från vårt land. Icke heller är den upptagen i P. J. Hellboms
Norrlands lafvar (1884 eller Birger Nilsons Die Flechtenvegetation des
Sarekgebirges (1907). I Torne Lappmark har den emellertid anträffats af
Erik P. Vräng; ett exemplar, insamladt på Vassitjåkko i Jukkasjärvi den
24 juli 1906, ligger i mitt herbarium. Och sannolikt har den insamlats
i samma trakt äfven af andra botanister, ehuru mig veterligt någon
uppgift därom icke föreligger i litteraturen.
t Jämtland anträffade jag L. fuscoluteiim vid Storlien, dels ett par
svagt utvecklade, nästan sterila exemplar på norra sluttningarna af
Skur-dalshöjden, dels ett omkring 1 dm. bredt praktexemplar med talrika
apothecier i ravinen nordväst om järnvägsstationen, på båda ställena på
ganska starkt beskuggade och fuktiga lokaliteter.
När Th. M. Fries Lichenographia scandinavica utkom (1874), var arten
känd från Finnmarken ocli Nordlanden (sydligast från Saiten) samt från
en ej närmare angifven plats i Gudbrandsdalen. Senare är den i Norge
anträffad af J. Havaas [Beiträge zur Kenntnis der westnorwegischen
Flechtenllora. I 1909, p. 23 i Romsdalen ( bei Alterhöa, spärlich und
mit wenig entwickelten Apothecien») och i Hardanger ( im westlichen
Teil der llochgebirgsebene, an vielen Stellen, aber meistens ohne Früchte»).
Några andra uppgifter om dess förekomst på den skandinaviska halfön
äro mig ej bekanta. I E. Wainios Adjumenta ad Lichenographiam
Lapponia’ fennicæ atque Fenniæ borealis (1883) är den ej upptagen. Den
synes således inom Skandinavien vara inskränkt till de regnrikare västra
och nordvästra delarna. Fyndorten i Jämtland ligger också väster om
vattendelaren.
Gust. O. Mahne.
Malme, Liehenes sueciei exsiceati.
Af detta exsickatverk hafva under loppet af år 1910 utkommit
faskik-larna VII och VIII, innehållande 50 nummer:
151 Dermatocarpon minialum Ach. Th. Fr., 152) Collema flaccidum
Ach., 153 Gyrophora anthracina (Wulf.) Koerb., 154 Cetraria aleurites
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
