Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1,164
äro inom vårt land föga beaktade elementararter, hvilkas geografiska
utbredning är ofullständigt känd. Öfverhufvud tarfva arterna af detta släkte
en på studier i fria naturen fotad revision.
Candelariella superdistans jfr Hüe & Nylander, Addenda nova ad
Lichenogr. europ. II, p. 33. från Löfberga på Värmdön: uppträder
mångenstädes i Stockholmstrakten som parasit på Lecanora distans. Af svenska
lichenologer har den inbegripits under Caloplaca subsimilis Th Fr., från
hvilken den skiljer sig bland annat genom växesättet och de tidigt
konvexa apothecierna.
Micarea violacea f. pcliocarpa jfr J. T. Hedlund, Krit. Bem. Lecan.,
Lecid. & Micar., pp. 81 & 92), från St. Malm (Södermanland, där den
förekommer här och där, men ofta i ringa mängd, på barken af gamla
klibbalar i utkanten af kärr.
Lecidea viridiatra, från Kvarsebo Östergötland .
Rhizocarpon badioatrum, från Rensätra på Värmdön; är vanlig i
Stockholmstrakten och uppträder under talrika, sannolikt hufvudsakligen af
ståndorten betingade modifikationer.
Parmelia pertusa, från St. Malm i Södermanland; jfr sid. ,92 i
föreliggande årgång af Svensk Botanisk Tidskrift.
P. scortea, särdeles vackra, apotheciebärande exemplar från
kyrkogårdsmuren i Vaxala nära Uppsala.
Rinodina lævigata var. cinereovirens, från Undersåker Jämtland , där
den förekommer mångenstädes på gråal på älfvens stränder mellan
kyrkan och Ilållands järnvägsstation. Genom väl utvecklad, grå eller
grågrön bål och slutligen konvexa apothecier afviker den från de i södra
Sverige förekommande formerna af denna art. Autentiska exemplar af
Wainios Lecanora sophodes var. cinereovirens hafva icke stått till mitt
förfogande, men hans beskrifning öfverensstämmer rätt väl med här
utdelade form. Redan sporstorleken och sporväggens beskaffenhet visa,
att den ej kan hänföras till Rinodina sophodes, utan till R. kevigata. —
Wainio synes först under de senare åren hafva fått blicken öppen för
skillnaden mellan dessa båda arter. Man jämföre Lichenes e Caucaso et
e Peninsula taurica (1899), p. 302, och Lichenes — – — prope pagum
Pitlekai–-collecti 1909, p. 74.]
Bueltia pharcidia, fran Järfva nära Stockholm; förekommer
mångenstädes i Stockholmstrakten, företrädesvis på asp, men vanligen i ringa
mängd och insprängd bland andra skorplafvar, mest Lecanora
subfusca-former. — Förutsatt att Lecanora pharcidia Ach. Synopis, p. 147) är
identisk med Lecidea parasema s athroa Ach. Methodus, p. 36), såsom
Th. M. Fries uppgifver, har enligt nu gällande nomenklaturrcgler det
förstnämnda namnet prioritet som artnamn. — Såsom redan B. Stein
liar påpekat i Cohns Kryptogamen-Flora von Schlesien 1879’, är arten
Diplotomma athroum Ach. väl skild från Bueltia alboatra; apothecierna
äro i allmänhet större än hos denna och äfven som äldre försedda med
upphöjd kant, sporerna äro fyrarummiga ej »murformiga»), och bålen är
tunn. Bålens färg växlar från rent hvit f. athroa Ach. till mörkt grå
eller brungrå f. zabothica Koerb.
Lecidea botryosa, från Rensätra på Värmdön, förekommer mångenstä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
