Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
HÖGBUSKFORMATIONENS BETINGELSER.
Berggrunden.
Kinnekulle är till sin allmänna geologiska byggnad synnerligen
väl beskrifvet (Holm & Munthe i). I samband med
förhandenvarande studie må för orientering endast framhållas några
hufvuddrag. Sedan gammalt brukar man urskilja 6 olika lager, hvilka
underifrån räknadt äro: gneis, sandsten, alunskiffer, kalksten,
lerskiffer och trapp, af hvilka de fyra mellersta äro bildade under
den kambrisk—siluriska tiden. De olika lagren höja sig
merendels trappforniigt öfver hvarandra, bildande i ytterkanterna mer
eller mindre skarpa branter, de s. k. klefvarna. Såsom synes af
vidstående öfversiktskarta (fig. 2), framträda i bergets allmänna
topografi, utom diabashättan och de därifrån i syd—sydvästlig
riktning utgående moränryggarna, tvenne nästan oafbrutna
koncentriska ovaler. Dessa markera klefvarna, den yttre
sandstens-den inre den s. k. rödstensklefven. Mellan dessa synes tydligt på
östra sidan alunskifferns randzon. Det är emellertid
rödstensklefven eller, rättare sagdt, den undre rödstensklefven, hvarom
här närmast är fråga. Dennas rasmark utgör
högbuskforma-tionens karaktäristiska underlag.
Den undre rödstenen, utgörande orthocerkalkens understa lager,
tillhör den undersiluriska perioden och har en mäktighet af
omkring 20 m. I sin öfre del träder den till större utsträckning än
något annat af Kinnekulles lager som blottad häll i dagen. Den
bildar här på östra och sydöstra sidan de bekanta västgötska
alfvar-områdena, Österplana och Martorps hedar. Kalkplatåns randzon,
d. v. s. klefvens öfversta kant, följer tillnärmelsevis höjdkurvan för
130 m. Den undre rödstenen hvilar på undre graptolitskiffern,
hvilken åter underlagras af ceratopygekalken, föga mäktiga
aflagringar, hvilka bilda gräns till alunskiffern.
De lösa jordlagern.
Enligt Munthe (1. c. p. 132) kan den högsta marina gränsen
anses sammanfalla med det undre rödstensklefven. De lösa,
klef-ven täckande jordlagern utgöras därför till stor del af strandgrus
och lera. Dessa jordarter träda emellertid i dagen vanligen endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
