Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
eller andra riktningen. Den väg, på hvilken man tillförlitligast
kunde nå fram till kännedomen om de olika organisationstyperna
i berörda hänseende, syntes mig vara att följa utvecklingen af
ungdomsformerna.
Af i enlighet med denna princip utförda undersökningar har
framgått, att vissa arter, då de växa under naturliga
förhållanden. alltid hos oss äro buskar både till sin
utveckling och habitus, under det att andra till sin utveckling
och ofta äfven habituellt närma sig trädtypen. 1
öfverensstämmelse härmed kallar jag de förra typiska buskar, de senare
trädartade buskar. Inom dessa undergrupper fördela sig
formationens buskar på följande sätt:
Typiska buskar.
Berberis vulgaris
Viburnum opulus
Corglus avellana
Lonicera xylosteum
Cotoneaster
Rosa
Cornus sanguinea
T/piska buskar. Gemensamt för dessa är. att ut veck 1 ingen a f
ungplantans hufvudaxel afbrytes, hvarvid basal
långskottalstring inträder. De basala långskotten, hvilka utgå från
hjärtbladsregionen, hafva en kraftig tillväxt och utvecklas
till sinsemellan likvärdiga stammar, hvilka förr eller
senare fullständigt undertrycka hufvudaxeln. Till sin allmänna
organisation erinra de typiska buskarna om örter med radix
mul-ticeps. Mellan de förra och de senare synas med afseende på
skottens varaktighet de s. k. turionbuskarna (jfr i det följande sid. 54
Drudes »Schösslingssträucher») utgöra ett förbindelseled. — Vid
skottutvecklinger. framträder ofta en utpräglad periodicitet.
De periodiska växlingarna i växternas lif hafva, som bekant,
särskildt studerats af Areschoug (II, III). Han urskiljer (II. pp. 1—2)
hos alla växter trenne perioder: förstärknings-, förgrenings- och
fortplantningsstadiet. Beträffande förstärkningsfenomenen
urskiljer sedan Nilsson (I, pp. 37 o- 45) ett primärt och ett sekun
därt förstärkningsstadium. Det primära förstärkningsstadiet
har senare närmare definierats och uppdelats af Sylvén (I, II). Han
indelar detsamma i gronings-. groddplants- och ungplants-
Trädartade buskar.
Rhamnus catbartica
Cralægus
Prunus spinosa
Rhamnus frangula
Juniperus communis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
