Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
utvecklas ofta från äldre långskotts basaldelar successivt nya
generationer långskott, hvilka tilltaga i styrka och förtränga de äldre
långskotten. Ett äldre kraftigt individ af en normalt utvecklad
berberisbuske synes därför ofta bestå af en tät samling käpplika,
likvärdiga stammar; de först utvecklade skottaxlarna äro försvunna,
eller kvarsitta de blott som några torra rester.
Den ofvan skildrade utvecklingen af B. vulgaris kan anses som
den under gynnsamma yttre betingelser normala. Då den unga
plantan får uppväxa under ogynnsamma belysningsförhållanden
fördröjes utvecklingen i hög grad. I högbuskformationen under
buskarnas täta löfhvalf har jag ofta varit i tillfälle att undersöka
skuggexemplar. Dessa hafva på ett tidigare stadium ofta ett
utseende liknande det, som återgifves af lig. 11 sid. 55. Den senare
utvecklingen af ett sådant individ är i allmänhet, att hufvudaxeln
afdör, och att en basal sidoaxel utbildas, hvilken sedan upprepar
det afdöda skottets utveckling. Dylika upprepningar kunna sedan
förnyade gånger äga rum, hvarvid underjordssystemet och
rothalsen så småningom tilltaga i styrka. Successivt tilltaga äfven
långskotten i kraft och längd, hvarigenom busken så småningom kan
ernå gynnsammare belysningsförhållanden och komma till
blomning. Hos skuggexemplar bibehålles den ursprungliga bladtypen
länge. Omvandlingen till tornar sker först under gynnsammare
belysningsvillkor (jfr Lothelier I). — Ur teleologisk synpunkt torde
bladdimorphismen bos B. vulgaris kunna uppfattas såsom en
anpassningsföreteelse utgörande resultatet af växtens sträfvan att
under olikartade yttre förhållanden på bästa sätt tillgodogöra sig
ljuset. En motsvarighet erbjuder det af Goebel (I pp. 208—209) hos
Campanula rotundifolia skildrade förhållandet. Han anför följande,
hvilket äfven beträffande B. vulgaris synes mig tillämpligt: »Sie
(C. rotundifolia) hat zweierlei Blätter, die miteinander durch
Übergangsformen verbunden sind, Bundblätter und Langblätter. Erstere
haben eine rundlich nierenförmige Blattspreite und einen langen Stiel,
sie entstehen bei der Entwicklung der Keimpflanzen zuerst, also zu
einer Zeit, wo die zwischen anderen Pflanzen wachsenden
Campanula-keimpflanzen weniger intensives Licht erhalten werden als später,
die Hundblätter sind sozusagen auf geringere Lichtintensitäten
gestimmt’.»
Viburnum opulus.
Ungp/antsstad/et. Ungplantans utveckling är vanligen under en tid
af 4 à 5 år monopodial. För hvarje år bildas ett eller stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
