- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 5. 1911 /
137

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

Följande latinska diagnos torde här vara på sin plats.

Litorella australis Griseb. ap. Lechler 1. c. (nonien nudum) atque
in sched. sub. num. 1397; Benth. et Hook. 1. c.

L. uniflorae (lacustris) habitu similima sed minor
graci-liorque. Flores in spicam dispositi, cT unicus terminalis,
9 2—7 (8) supra basin vel ad medium axis vel supra sessiles,
oppositi, verticillati irregulariterve agglomerati: stylus
bre viusculus; nux sublaevis, languide griseo-brunnea
ovata, apiculata.

Hab. Chile australis. Prov. Yaldivia ad ripam arenosam Lacus
Ranco (\V. Lechler). Patagonia argentina, Lacus San Martin,
pe-ninsula Cancha Rayada in loco argilloso (ipse). Insulæ Maelovianæ.
I. orientalis (J. D. Hooker); ad ripam argillosam lacusculi prope
sinum »Victoria Creek» dictum (ipse).

Arten är sålunda nu känd från trenne olika ställen, hvilka ligga
på ett betydande afstånd från hvarandra; L. Ranco å circa 40°10’,
lokalen i L. San Martin å c:a 48°50’ och Victoria Creek å c:a
51°55’- Dess utbredningsområde år sålunda ganska betydligt, och
man torde väl få antaga, att den på grund af sin litenhet ofta
blifvit förbisedd; men så många samlare ha dock besökt ifrågavarande
område utan att medföra växten, att man torde få betrakta den
som relativt sällsynt.

Äfven om de tvenne Litorella-ariema få anses som väl skilda,
stå de hvarandra dock så nära, att de kunna anföras som exempel
på bipolaritet. Som L. uniflora i Nordamerika är begränsad till
den nordliga delen, är afståndet mellan de båda arternas
utbredningsområden ofantligt stort; och skulle äfven nya fvnd komma
att göras, skall dock alltid en vid klyfta skilja dem från
hvarandra.

Åtskilliga växter, som på norra halfklotet ha cirkumpolär
utbredning, erbjuda ju liknande exempel, och man har ju i allmänhet
antagit, att de längs Kordillererna vandrat ned, men nu endast
fortlefva i det tempererade Sydamerika. I detta fall skulle det
ligga närmast till hands att tro, det L. australis uppstått i södra
Sydamerika ur L. uniflora. Emellertid äga vi ju intet som helst
positivt stöd för en dylik uppfattning. Ett liknande exempel
erbjuder Alopecurus at pinus, som uppgifves äfven för Patagonien.
Säkert är emellertid, att där en ytterst närstående art, A.
antarcti-ticus Vahl förekommer, och denna har äfven spridt sig till
Falklandsöarna. På flera ställen i det tempererade Sydamerika ned

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:59:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/5/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free