Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
tenförande. Trots deras yttre likhet med pärlhåren höra de därför
föras till samma kategori som chenopodiaceernas hår.
Pärlhårens habitus är för öfrigt mycket karakteristisk, sä att
någon fara att förväxla dem med andra hårbildningar egentligen
icke föreligger, åtminstone då man ser
dem lefvande. De uppträda pa unga, ännu
växande organ, särskildt blad och
bladskaft. 1 allmänhet äro de af lätt
förgänglig natur; merendels vissna de och falla
ihop långt förr än de blad och skott, på
hvilka de sitta. Till det yttre kunna de
likna små klara daggpärlor, eller ha de,
om de äro mindre, rätt stor likhet med
insektsägg. Till storleken variera de i
allmänhet mellan l/t och 2 millimeter, men
uppgifter finnas, alt pärlhåren hos vissa
Ampelopsis-arler kunna bli af ett hirskorns
eller till och med ett risgryns storlek. 1 allmänhet sitta de glest
och utan bestämda mellanrum, stundom belt enstaka som hos
Carica Papaya, där man i regeln finner blott 4 à 5 på hvarje blad.
Hos många arter, t. ex. Ampelideer, Carica, Boehmeria biloba,
uppträda pärlhåren endast på bladskaften och de gröfre nerverna samt
på yngre slamdelar. I vissa fall ha de ej den vanliga klotrunda
formen; hos Ampelopsis-arter med mycket stora pärlhår äro de
aflånga, stundom till och nted krökta i toppen. Pärlhåren äro alltid
mycket kortskaftade; äfven under en tämligen stark lup förefalla
de skenbart att vara alldeles oskaftade. Karakteristiskt för
pärlhåren är också, att de sitta ytterst lösligt förenade med sitl
underlag, så att de vid minsta beröring falla af, hvarvid skaftcellerna
antingen kvarlämnas eller medföras. Till sin anatomiska byggnad
och sitt morfologiska värde kunna pärlhåren hos de olika växterna
vara mycket olika, som i det följande skall visas.
Pärlhår äro ingalunda några allmänna företeelser inom
växtriket, tvärtom är deras förekomst begränsad lill ett fåtal familjer;
alla arter, hos hvilka de konstaterats, äro utomeuropeiska — med
undantag af den sydeuropeiska Vicia varia — och de flesta
tropiska. Meves (ö) har beskrifvit dem hos Begonia platanifolia och
B. vitifolia, Cecropict palmata och C. peltata, Pourouma guyanensis
(Moraceae), Piper spurium, Bauhinia anatomica och Urtica
macrosta-chys. På 1860-talet uppmärksammade Hofmeister (3) deras 1’öre-
Fig. t. Crepis Dioscoridis i..
Mjölhår. Leitz ok. 3. obj. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
