Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
deles svårt att undersöka dem pa tvärsnitt genom lefvande blad
och förminskar också utsikten att behålla dem kvar på materialet
under inbäddningsproceduren. Själfva pärlan (fig. 3 a och />) är
något oregelbundet kulformig och består af ett ej alltför stort
antal — hos Abelmoschus esculentus 7—15, hos A. ferox i allmänhet
något liera — stora, tunnväggiga celler. Håret utvecklar sig från
en enda epidermiscell. Denna delar sig vid pärlhårsbildningen
först genom en tangential vägg. Den öfversta af de sålunda
uppkomna cellerna delar sig ytterligare två eller tre gånger tangentialt
och bildar därigenom det korta skaftet, hvars öfversta cell
fortsätter delningarna i andra plan och därigenom uppbygger kulan.
När håret alfaller, kvarsitta understundom en eller två skaftceller,
men ofta sker bristningen mellan epidermiscellen och den understa
skaftcellen, så att märkena efter håren bli hart när omöjliga att
upptäcka. De stora cellerna, som uppbygga kulan, äro fyllda af
plasma och cellsaft, i hvilken senare större och mindre droppar
äro inlagrade. Dessa äro starkt ljusbrytande, olösliga i
kloral-hydrat, men lösliga i eter, färgas röda af Sudan III och svärtas af
osmiumsyra, hvilket allt visar deras natur af fet olja. Några
ämnen såsom stärkelse eller socker, hvilka båda ha anträffats i
ampeli-deernas pärlhår (Penzig 7) tyckas icke finnas här. Åtminstone
gåfvo prof med Fehlings lösning intet utslag för någon reducerande
sockerart.
Pärlhåren hos Abelmoschus-artema öfverensstämma närmast med
dem hos begoniaceerna. Penzig beskrifver dessa såsom trichomer
med korta, spröda skaft och med en cellkula, uppbyggd af 8—1(5
stora parenkymatiska celler. Den enda skillnaden mellan
begonia-ceernas pärlhår och malvaceernas synes vara formen för oljans
upplagring. Hos begoniaceerna förekommer i hvarje cell endast
en stor oljedroppe, under det att Abelmoschus-artema i hvarje cell
ha en mängd små droppar.
Melasiomataceae Pärlhåren hos melastomataceen Medinilla
magni-/ica Lindl, visa sig, som lig. 4 a anger, föga skilda från malvaceernas,
åtminstone då man under mikroskopet betraktar en löstagen pärla.
Cellantalet är endast något större och cellernas storlek relativt
mindre än hos föregående. Pärlhåren hos denna växt uppträda
på de unga, brunaktiga, ännu växande bladen, nästan uteslutande
på deras öfversida, samt på de yngsta internodierna; talrikast äro
de att finna vid bladskifvans bas. Allteftersom bladen utveckla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
