Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
goiia. Pärlhåren hos denna art sakna olta klyföppningen; hårets
basaldel med dess kambium bibehåller en tid efter pärlans
affallande sin embryonala natur — detsamma är äfven förhållandet hos
de öfriga ampelideerna — och kan understundom regenerera håret
(se fig. 10).
*
Frågan om pärlhårens betydelse för de växter, som äga dem,
har dryftats af så godt som alla författare på området, utan att
frågan egentligen kan sägas ha blifvit löst. Meyen framställde dem
som sekretionsorgan, men som sådana kunna de svårligen tydas,
eftersom de icke innehålla något sekret. Sättet för deras
uppträdande för dock osökt tanken åt det hållet. De stora kärnor, som
förekomma i pärlanlagen hos Eranthemum, tala också snarare för
än emot saken. Men några salter tyckas icke kunna påvisas i
pärlhåren, åtminstone icke i nämnvärd mängd. Pärlorna hos Cissus
tetrcigona, som genom sin storlek utgjorde det bästa materialet för
en undersökning i detta hänseende, har jag behandlat med konc.
svafvelsyra för att, sedan denna förstört de organiska delarna, få
möjligen befintliga salter att kristallisera, dock utan resultat. Icke
heller har jag lyckats påvisa kristaller genom att låta saften af
krossade pärlhår torka in på ett objektglas.
A. Tomaschek (K!), som undersökt Awpelopsis hederacea,
framlägger 1879 en annan uppfattning af pärlhårens betydelse hos denna
växt. De uppträda hos denna art på starkt beskuggade partier af
växten, och nämnde författare anser dem vara ett skydd för
klorofyllet, som i den svaga belysningen alltför hastigt skulle förstöras.
Pärlhåren skulle motverka detta genom att hämma syretillförseln
och på samma gång motverka bildandet af organiska syror. Detta
skulle åstadkommas därigenom, att emergensen sluter klvföppningens
andhåla. En något långsökt teori och absolut ohållbar, då den
endast skulle gälla nämnda art.
Pen/ig (7) förklarar sig 1892 alldeles öfvertygad om att alla växter
med pärlhår äro myrmekofila och producera pärlorna till föda åt
myror. Det enda, som i någon mån gör honom tveksam, är att
ban aldrig sett något, som bevisar teorien. Tvärtom tycktes de
myror, som han ville mata med pärlhår från Vitis och Begonia,
omöjligen kunna sentera dem som njutningsmedel, utan undveko
dem sorgfälligt. Men på grund af analogierna med den
myrmekofila Cecropias pärlhår, som Schimper (10) beskrifvit, anser Penzig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:59:58 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svbotan/5/0232.html
