Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
torr dag, men att de efter regn, eller om man sätter ett skott i
vatten, bildas i stora mängder. Något liknande har också prof.
Lagerheim iakttagit hos Carica Papaya, som tyckes kräfva riklig
bevattning för att utveckla pärlhår. Skulle pärlhåren ha en
biologisk betydelse, torde denna emellertid icke kunna utletas på
växthusväxter, hvilka varit det material, som de flesta författarna
användt. Iakttagelser öfver växternas lefnadsförhållanden i deras
respektive hemland torde härvidlag oundgängligen vara af nöden.
TILLÄGG.
Under det ofvanstående trycktes, har jag haft tillfälle att konstatera
förekomsten af pärlhår hos ännu ett acanthacésläkte, Ruellia. Arten
i fråga har under namn af R. brevifolia erhållits från Köpenhamns
botaniska trädgård. Pärlhåren hos denna art förtjäna ett
omnämnande, icke blott därför att de hittills varit okända, utan äfven
därför att de visat sig vara väsentligen olika de pärlhår, jag förut
beskrifvit hos acanthacésläktena Eranthemum och Phaylopsis. De
afvika i fråga om både förekomst, storlek, färg och bildningssätt.
Genom sin form afvika de dessutom från alla kända pärlhårstyper.
De uppträda hufvudsakligen på de unga stamdelarna och bladskaften.
I fråga om storleken variera de mycket, men tyckas alltid hålla sig
mindre än pärlhåren hos Phaylopsis, d. v. s. mindre än 1/i mm.,
och äro sålunda de minsta af alla hittills
undersökta pärlhår. Hos Ruellia brevifolia
ha pärlhåren icke heller det matta,
mjöl-hårsliknande utseendet som hos
Eranthemum och Phaylopsis, utan likna mera små
klara glandier. Under mikroskopet visar sig
ett dylikt hår bestå af ett fåtal rundade
celler, hvilka, i olikhet mot förhållandet hos
de båda förut beskrifna acanthaceerna, leda
sitt ursprung endast från epidermis (fig. 11).
Hårets celler kunna antingen vara förenade
till en enkel cellrad, eller också bilda de en
oregelbunden kropp, som kan ha växlande
utseende. Vi sakna således hos Ruellias
pärlhår, trots deras litenhet, den annars så typiska kulformen, men
då cellerna hos dessa hår alltid innehålla droppar af fet olja, som
Fig 11. Pärlhår hos Ruellia
brevifolia. Leitz ok. 3, obj. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
