Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
derlaget. Men vanligen förhålla sig de immuna arterna, som sagdt, ej
på detta sätt. Göres samma försök med den immuna Lavalera arborea.
sä förblir A. indicum-grenen grön. äfven om det immuna mellanledet
förminskas till 1 cm.
Baur har emellertid ej endast sysslat med Malvacéernas infektiösa
kloros utan äfven med samma eller liknande fenomen hos flera andra
växter. Af Ligustrum vulgare t. ex. finnas tre panacherade former:
1 L. vulgare glaucum foliis albomarginatis hort. med typisk
hvitkants-panachering, 2 L. vulgare aureum hort.. typisk aurea-form (vissa blad
helt gula och 3) L. vulgare foliis aureovariegatis hort. med gulfläckiga
blad. Af dessa tre är endast den sista, alltså den gulfläckiga,
panache-ringen smittosam. de första tvä icke. Och denna sorts panachering
visade sig vid försök förhålla sig fullkomligt likadan som Abutilons. —
Man får dock ej häraf draga den slutsatsen, att det alltid endast är den
gulfläckiga panacheringen som är infektiös. Det år nog i allmänhet
fallet, så t. ex. hos Fraxinus, Sorbus. Ptelea. Evonymus, men undantag
finnas dock. Så experimenterade Baur med tvenne varieteter af
La-burnum vulgare, som båda hade helt gula eller gulgröna blad. och dessa
voro i stånd att genom ympning smitta rent gröna. Äfven denna infek
tiösa kloros tycktes uppträda på samma sätt som Malvacéernas. Här
kunde dock sjukdomen öfverföras vid okulering. äfven om ögat dog och
endast barkstycket växte fast, men detta förklaras genom att i barken
finnas gröna assimilerande element.
Här är kanske platsen omnämna den liknande sjukdom, som
uppträder hos tobaken och som kallas mosaiksjuka. Äfven den yttrar sig
som fläckighet hos bladen, men tvxkes vara beständigare, ty den kan
öfverföras icke blott genom ympning utan äfven på annat sätt. Hunger
påstår att den t. o. m. kan uppstå primärt på grund af yttre faktorers
inverkan, men detta bestrides af andra. t. ex. Baur.
Om vi sammanfatta de resultat, till hvilka Baur kommit, och som
jag här ofvan refererat, få vi — åtminstone hvad Malvacéerna angår —
ungefär följande bild af sjukdomen och dess förlopp.
I de gula partierna af bladskifvorna hos infektiöst klorotiska individ
bildas i ljus ett för oss obekant virus. Detta virus utbreder sig från
cell till cell — ej genom transpirationsströmmen — i hela växten och gör,
att alla på ett visst utvecklingsstadium stående unga blad blifva
infekterade. Blir denna själfinfektion förhindrad, upphör sjukdomen. I det
att virus infekterar de unga bladen, blir det på något sätt oskadliggjordt.
Hela mängden i växten cirkulerande virus blir slutligen förbrukad, och
växten blir kurerad i fall man systematiskt aflägsnar de unga bladen
en tid och samtidigt sörjer för att de gamla bladen bli förmörkade. På
samma sätt som de egna unga bladen blifva infekterade, kunna äfven
bladen på andra individ bli det, om det blott söijes för att de bägge
individen en tid stå i omedelbart saftutbyte med hvarandra från
lefvande cell till lefvande cell.
Hvad som återstår att få svar på, är alltså fortfarande den första
frågan hvad år detta egenartade sjukdomsfrö’? Baur är hågad antaga,
alt det är fråga om ett ämne, som liknar de gifter, som förekomma
Sutnsk Botanisk Tidskrift 1911. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
