Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
Fil. stud. S. Selander beskref tvenne märkligare skogar i Skåne,
den ena en almskog från trakten af Benestad, den andra en ekskog
nära Mölle.
Fil. kand. O. Dahlgren förelade exemplar af Scirpus i-adicans från
Uppland [jfr Sv. Bot. Tidskr., Bd 4, s. (78)].
Den 16 november 1910.
Docenten C. Skottsberg föredrog om Litorella australis Griseb. ocb
dess systematiska ställning. Arten är uteslutande funnen i Sydamerika
(Falklandsöarna och Patagonien) och är utan tvifvel skild från L.
uniflora. Blomställningen hos L. australis är ett ax, hvilket gör det
sannolikt att den är ett ax (och ej ett knippe, som äfven antagits) också hos
L. uniflora. (Jfr pag. 133).
Fil. stud. E. Melin förevisade Sphagnum Wulfflaruim, som han
återfunnit vid Lassby backar nära Uppsala.
Den 30 november 1910.
Docenten H. Kylin höll föredrag om ett bidrag till kännedomen om
algernas röda och blå färgämnen». Det röda färgämnet, fykoerythrin,
hade undersökts hos Ceraniium rubrum, Delesseria sanguinea och sinuosa,
Nemalion multifldum, Polysiphonia Brodiæi och nigrescens.
Polysiphonia-arternas fykoerythrin visade en mer brunröd färgton än de öfriga
arternas samt saknade fluoreseens. Det blå färgämnet, fykocyan, fcade
undersökts hos Ceramium rubrum, Batraehospermum Dillenii och en
cyanophvcé. Dessa tre arter innehöllo i spektroskopiskt och
kristallo-grafiskt hänseende skilda fykocyanmodifikationer. Hos B. Dillenii
uppstod fykocyanet sannolikt genom en postmortal oxidation af något i
algen förekommande kromogen.
Professor O. Juel förevisade några rostsvampar, som han under
sommaren 1910 insamlat i Jämtland, hufvudsakligen vid Storlien.
På en Tara.vacum, sannolikt T. croceum Dabist., iakttogs på ett par
ställen nära Storlien i ymnighet ett äecidium, och detta uppträdde alllid
i sällskap med Carex capillaris, hvars fjolårsblad buro rikligt med
teleu-tosporhopar af Puecinia silnatica Schröt. Det genetiska sambandet
mellan dessa former kunde ej betviflas. Måhända är nämnda Care.v också
värdväxt för en annan Puccinia. Enligt Liro (Uredineæ Fennicæ, s. 211)
är nämligen C. capillaris säkert värd för Puccinia dioicæ Magn., som har
sitt æcidium på Cirsium.
En på Saxifraga aizoidcs växande Cfeoma-form torde vara rätt vanlig
i de jämtländska fjälltrakterna. Värdväxtens samtliga skott pläga visa
sig angripna af svampen, som därför torde vara perennerande. Den
synes vara en värdväxlande form, liksom den på S. opposilifolia växande
Melampsora alpina Juel, med teleutosporer på Salix herbacea.
Cæoma-sporer från S. aizoides utsåddes på ett litet bestånd af Salix herbacea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
