Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
skotten, eller t. o. m. att förmå redan utvuxna rotbärare, såvida
de ej nått alltför långt i sin utveckling, att ändra karaktär och
direkt öfvergå till bladiga normala skott. På senare tiden ha dessa
frågor varit föremål för studier af särskildt Bruchmann och Goebel,
till hvilkas undersökningar (publicerade i de senare årgångarna af
Flora) i detta sammanhang må hänvisas.
Under de senare åren har jag i olika syften experimenterat med
de i Upsala botaniska trädgård odlade Selaginella-arterna,
förnämligast Martensii, och har därvid bl. a. min uppmärksamhet kommit
att riktas på frågan om orienteringen af de i stället för rotbärarna
alstrade skotten gentemot modergrenen. Ett Selaginella
Martensii-skott får sin prägel dels af den markerade dorsiventraliteten med
en tydlig öfver- och undersida, dels af den ojämnt dikotomiska
förgreningen med de båda galfelgrenarna olika kraftiga och
olikstora samt regelbundet omväxlande, så att vid hvarannan dikotomi
den kraftigare grenen är riktad åt vänster, vid hvarannan åt höger.
I följd häraf kunna nu följande tvenne frågor uppställas till
besvarande: hur förhålla sig de båda rotbärarne ersättande skotten
i sin dorsiventralitet i förhållande till moderskottets, samt hur
gestaltar sig själfva förgreningen (omväxlingen mellan gröfre och
svagare grenar) vid öfvergången från moderskott till rotbärarskott?
De platta skottsystemen hos S. Martensii intaga i allmänhet, på
grund af ljusriktningen, en snedt uppåtriktad ställning. Rotbärarna
utväxa mer eller mindre vinkelrätt från dessa, undersidans således
snedt nedåt, öfversidans snedt uppåt, men genom omböjning komma
äfven dessa senare snart att rikta sig nedåt. Om nu alla
skottspetsarna, således alla de normala växpunkterna på en gren,
bortskäras och plantan fortfarande utsättes för förhållanden, som gynna
tillväxten, så tvingas de växpunkter, som eljest alstra rotbärare,
att frambringa bladiga skott (fig. l). Detta kräfver emellertid rätt
lång tid, vanligen ett par månader, ja stundom dröjer det t. o. ni.
ett halfår eller mera, innan de nybildade rotbärarskotten nått så
långt i utveckling, att de förgrenats; de här ifrågavarande
experimenten äro därför rätt tidsödande. Vanligen utväxa blott ena
sidans rotbärarskott; någon allmängiltig regel beträffande hvilken
sida först producerar skott, har jag ej kunnat finna, men i de
allra flesta fallen anläggas rotbärarskotten på den från ljuset vända
sidan; om sedan dessa i sin tur bortskäras eller om deras rotbärare
redan nått sådan längd, att de ej kunna omändras till bladiga
grenar, blir det den motsatta sidans, som kommer till utveckling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
