Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
linda sig kring trädstammarna eller ock hänga de i eleganta festoner
mellan träden. Det är dock svårt att få någon idé om lianvegetationens
systematiska sammansättning, då dess bladverk oåtkomligt döljer sig bland
kronorna ofvan oss. En kullfallen /føus-jätte har dock dragit med sig
i fallet ett virrvarr af lianer, bland hvilka vi kunna urskilja en
Jasmi-/lum-art, en steril Menispermacé, igenkännlig på dess karakteristiska
leddynor på bladskaften, en fruktbärande Apocynacé (.Landolphia sp.),
Sa-pindacén Paullinia pinnata och den egendomliga Anonacé-lianen
Arta-botrys, hvars talrika hakformade, till irritabla klätterorgan omvandlade
inflorescenser ådra sig uppmärksambeten.
•
När vi tillräckligt njutit af regnskogens skatter och kanske fått nog
af de duschar, som fallet ständigt kastar öfver densamma, så kunna vi
åter bege oss ut i solljuset. Vi ta vägen ned emot järnvägsbron, som
ett stycke nedanför fallet förbinder flodens båda stränder i ett enda
jättespann af nära 200 m:s längd. Från densamma, den högsta järnvägsbro
i världen, ha vi en god utsikt öfver de lodräta canonklipporna, på hvars
afsatser rosetter af en Aloë med röda blomklasar kunna urskiljas. Granska
vi canon klipporna närmare, så kunna vi där iakttaga en liten, föga
framträdande, steril Barbacenia-art samt på den förbrända jorden hela mattor
af den nu hoptorkade, men vid regnets ankomst återupplefvande
Selagi-nella imbricata. Vi följa nu floden uppför längs dess norra strand,
passera ett ståtligt exemplar af baobab-trädet (Adansonia digitala), nu
aflöf-vadt, beundra den egendomliga, här rikligt växande Liliacén Sanseuiera
cylindrica med dess bajonettliknande blad, passera därefter förbi fallet
och komma så upp ofvanför detta, där vi få godt tillfälle att studera
Zambesitlodens strandvegetation. Bäst är att vi taga en kanot och låta
några negrer paddla oss öfver till någon af de talrika öar, som ligga
kringströdda i den här breda floden. Vi välja den vackra
Livingstone-ön, som sträcker sig ned till själfva fallbranten, beryktad emedan det
var därifrån, som Livingstone, först bland alla hvita, fick skåda
jättefallet. Kanoten för oss snabbt fram utefter strändernas höga, täta
snårvegetation. Den viktigaste beståndsdelen i dessa är den vanliga Phragmites
communis, här dock af ännu större dimensioner än hemma hos oss, och
äfven egendomlig därigenom, att dess strån ej årligen dö ned, utan äfven
efter blomningen fortlefva, förgrenande sig och alstrande egendomliga
sidoskott af helt annat utseende än moderskottet. Fläckvis ersattes den
af en jättelik Cyperus-arl af intill 3 mrs höjd. Insprängda bland dessa
finna vi här och där en Jussicea-art, en Polygonum, mycket erinrande om
vår lapathifoliiim. men af 3 — 4 m:s höjd, en fruktiflcerande
Melastoma-tacé o. a. Tätheten i dessa strandsnår ökas genom en rikedom på
slingerväxter, bland hvilka märkas tvenne Convolvulacéer, en Mikania-art
(Com-posité), erinrande om den sydamerikanska scandens, samt framför allt
den parasitiska Lauracén Cassytha, som här och där i vidsträckta mattor
höljer snårvegetationen Den är just nu rikt försedd med blommor och
frukter, utan hvilka man otvifvelaktigt skulle ta växten för en Cuscuta.
Öfver den här skildrade vegetationen höja sig här och där, ofta tätt
hopade, diverse träd, bland hvilka den ofvannämnda Syzygium är all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
