Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
de ej alldeles saknades, tämligen sällsynta, t. ex. Silene acaulis.
För öfrigt antecknades endast Thalictrum alpinum, Astragalus
alpi-nus, Tofieldia palustris, Wahlbergella apetala.
Pà Nieras" sydsluttning är den alpina vegetationen redan rikare.
Den vidtager här på omkring 650 m. höjd. I björkregionens allra
öfversta del och strax ofvan trädgränsen har man att skilja mellan
fjällheden med dess rent alpina sammansättning och skyddade
rasbranter under de lodräta stupen, där vissa fjällväxter associerats
med björk- och barrskogselement, uppvandrade i skydd af
fjällväggarna ofvanför. Äfven på Nieras möter man mest
Empetrum-Diapensia-hed, men styckevis, såsom på Ebbatjåkkos sydvästra
sluttning i massivets västra del, äkta Dryas-hed. Drgas-kolonierna
äro dock små och tämligen torftigt utvecklade. Jämte Dryas
innehöllo de i större mängd Astragalus alpinus och Thalictrum alpinum.
Vidare anträffades här Carex rupestris, Tofieldia, Pinguicula vulgaris,
Rhododendron lapponicum samt Andromeda polifolia, hvars
egendomliga association med Dryas återkommer på Juobmotjåkko,
hvarom mera nedan.
Först på Juobmotjåkko finner man öfver en stor del af den
västra (mot turisthyddan vettande) sluttningen en synnerligen
vacker Dryas-hed, sannolikt den vackraste och bäst utbildade
sammanslutning af kontinental-arktiska växter, som förefinnes i denna del
af fjällkedjans östligaste kant. Fjällets Dryas-förande partier äro
petrografisk skarpt begränsade. Om Juobmotjåkko bestiges från
sjösidan, så har man att först passera en rätt vidsträckt
barrskogsregion med tall och något gran; denna sträcker sig öfver de röda
sandstenshällarna upp till drygt 500 m. höjd öfver hafvet, eller
125 m. öfver Langas’ yta. På grund af lagerstupningen resa sig
dessa hällar — af samma material som den stora falltröskeln —
på Juobmo ända till 600 m. ö. h., där de öfvergå i en liten kal
platå. På sluttningen går dock björkskogen minst 50 m. högre,
och enstaka träd ytterligare en 100 m. högre i branterna, således
till minst 750 m. ö. h.
På fjällsluttningen ofvan sandstenen ser man snart den bruna
lätt-flisade lerskiffern gå i dagen, och här är det Dryas jämte
kommen-saler med ett slag visa sig på 650 m. höjd ö. h. På den i det
stora hela ganska jämnt sluttande fjällsidan reser sig en mindre
kulle med branta sidor (erosionsrest) och här upphör
Dn/as-forma-tionen åter redan efter 15—20 m., där den aflöses af vanlig
Empe-Irum-Phyllodoce-hed. Vegetationens förändring afspeglar fullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
