Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
det ej kunna finnas skilda meningar. Många praktiska och
vetenskapliga frågor blifva ju därigenom lösta på samma gång. som
vägen för framtida forskningar i vårt lands växtgeografi banas.
Ej stort flera ord behöfvas för att visa, att Sverige i den stund,
som nu är, i växtgeografiskt hänseende är mycket onöjaktigt
ut-redt. Jag vill därvid i första hand fästa mig vid fanerogamerna,
hvilken växtgrupp dock blifvit bäst utforskad Tack vare enskilda
botanisters intresse och uppoffrande arbete ha vi specialfloror för
nästan alla våra landskap från Areschoitgs Skåneflora till Backmans
flora öfver Västerbotten och Lappland. Men dessa floror voro
redan vid sitt första framträdande af mycket växlande vetenskapligt
värde, och flertalet af dem äro nu så gamla, att man i dem ej kan
få kunskap om nyare tiders åsikter och rön i systematiskt och
växtgeografiskt hänseende. Det finnes ock ännu stora områden i
vårt land, som aldrig blifvit växtgeografiskt beskrifna, så t. ex.
Gestrikland med undantag af de två socknarna Hille och Valbo,
likaså norra Angermanland. ja. man kan med fog säga nästan hela
norra hälften af Sverige.
Många inkorrekta uppgifter, som tarfva rättelse, förekomma ock
i vår växtgeografiska litteratur. Exempelvis vill jag nämna några
uppgifter om Ledarn. Thymus serpylhim och Hippophaë. Enligt
Wiström skulle Ledum vara allmän i Helsingland. Under tre
dagars exkursioner i Bjuråkers socken lyckades jag ej få se denna
växt. och provinsialläkaren Öhrn, som i många år berest norra
Helsingland, har meddelat mig, att han där blott en enda gång sett
Ledum. nämligen på ett ställe i Delsbo socken. Ledum måste
därför där vara en stor sällsynthet, ett förhållande, som äfven framgått
af mina förfrågningar hos flera lärjungar från dessa trakter. Detta
är ett förhållande, som jag länge misstänkt, ty Ledum är mycket
sällsynt och sparsam äfven i Medelpad och södra Ångermanland,
medan den i norra Ångermanland och hela vägen upp till
Haparanda är mycket allmän och riklig. Vi ha sålunda länge haft en
lucka i denna arts utbredning i mellersta Sverige, d. v. s. norra
Helsingland. Medelpad och södra Ångermanland samt äfven i
Jämtland. Och de fyndorter, som på senare tid där påvisats, äro
förposter för en invandring från norr och söder. Ledum är nämligen
en östlig art och mycket allmän i Finland, hvarifrån den kommit
till Sverige på två vägar, norrifrån och sydligt öfver Aland. Med
denna invandring från öster stämmer det väl, att Ledum är en af
Norges största sällsyntheter. Enligt Thedeniis är Thymus serpyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
