Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
hiemale ej fortsätta ut på tänderna, är, såvidt jag kunnat iinna, ej
riktig. Hos alla af mig undersökta exemplar af denna art har
nämligen en tydlig midtfåra sträckt sig m. 1. m. långt upp på
tänderna. Jag har sett exemplar, där den sträckt sig t. o. m. lika
långt som på de afbildade tänderna hos E. trachyodon; i regel
sluta de dock tidigare.
Habituellt liknar E. trachyodon mest E. hiemale (A. Braun
uppfattade den förra till en början som varietet af den senare),
särskildt späda former af denna art, af hvilka flera finnas
beskrifna under olika namn. Som redan nämnts, intager den dock
en tydlig mellanställning mellan de två andra nämnda arterna. Då
så äfven är fallet med alla karaktärerna, äfven de anatomiska (jfr
ofvan och de citerade arbetena), synes det sannolikt, att E.
trachyodon uppkommit som hybrid mellan E. hiemale och variegatum, en
förmodan som också förut blifvit uttalad. Detta antagande
bestyrkes också i någon mån af det faktum, att de flesta sporerna hos
E. trachyodon felslå, ett stöd som dock afsevärdt försvagas genom
den ringa fertiliteten hos vissa former af E. hiemale (jfr Ascherson
och Græbneb, 1. c., s. 145). Äfven synes mig dess uppträdande
på vidt skilda punkter tala för dess bastardnatur, äfven om den,
som Ascherson och Græbner framhållit, endast sällan påträffats
tillsammans med de förmodade stamarterna. Men äfven om den
uppkommit som hybrid, kan den ju i nutiden uppträda som »god»
art och sprida sig som sådan.
Med de norska och tyska exemplar af E. trachyodon, jag sett,
(däribland af A. Braun själf vid Carlsruhe insamlade exemplar)
öfverensstämma exemplaren från Dalarne fullständigt. Utom från
södra Norge (Langesund, funnen 1907 af J. Dyring) och Bhendalen
(vid Constanz samt mellan Strassburg och Mainz, där den vanligen
förekommer på sandmark i närheten af Rhen) är den förut
uppgifven från Skottland (Aberdeen) och Irland (Belfast). De irländska
exemplar, jag sett (»Equisetum Mackaii Newman»), äro gröfre än de
tyska och afvika äfven något genom längre, ännu smalare och
hvassare slidtänder.
Bägge de platser, där jag fann E. trachyodon inom Älfdalen, äro
belägna nära själfva stranden af Öster-Dalälfven och öfversvämmas
årligen af vårfloden. På det först nämnda stället förekom den i
ett tätt bestånd af ett par kvadratmeters utsträckning på för öfrigt
naken fin sand. Den enda växt, som för öfrigt växte i beståndet,
var Potentilla erecta. Enstaka exemplar förekommo äfven oniedel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
