Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
Egentliga orsaken till detta lilla meddelande är, att jag i mitt
herbarium äger ett exemplar af Asplenium marinum, som jag erhållit af
numera aflidne lektor C. H Johanson. (Nekrolog finnes i Entomologisk
tidskrift.) På etiketten till detta finnes antecknadt »Söndmöre, Sandö
18äl/s94, C. H. Johanson». Man kan ju tycka det vara egendomligt,
att han aldrig publicerade detta märkliga fvnd, som gjordes, innan Dahl
hade utfört sina undersökningar inom dessa trakter, men lektor
Johanson lät högst ogärna trycka något. Särskildt för entomogeografien skulle
dock ett publicerande af hans insektsfynd varit af stor betydelse. Hans
stora och vackra herbarium tillhör nu Västerås högre allmänna
läroverk och torde säkert förtjäna att genomgås. Vid det tillfälle, då
undertecknad erhöll sitt exemplar af Asplenium marinum, berättade gifvaren,
att resan till Sandö hade företagits under en mycket svår storm och
egentligen gjorts för insamlandet af Asplenium adiantum nigrum, som
förut var känd därifrån. Under kringströfvande! på ön anträlfades
Asplenium marinum växande på en brant och svårtillgänglig klippa. En af
de medföljande karlarna fick ställa sig på en annans axlar, och med en
stör lyckades man härigenom rifva ned några exemplar från bergväggen.
Dahls fynd gjordes på samma ö »over selve indgangsportalen til
Dol-stenshulen i selskab med föregående» (Asplenium adiantum nigrum).
Med det sagda har jag velat påpeka, att lektor Johanson var den
förste, som fann Asplenium marinum på Sandö. Dahls och Johansons
lokaler äro kanske också — ehuru belägna på samma ö — ej identiska.
K. V. Ossian Dahlgren.
Ett par Seirpus-arter, som böra eftersökas
Scirpus germanicus E. Palla. Scirpus cæspitosus uppträder i södra och
mellersta Sverige enbart på mossar i sällskap med Sphagna, Eriophorum
vaginatum, Calluna, Empetrum m. fi. risarter samt martallar. I norra
delarna af landet bildar den ej sällan rena bestånd med eller utan
inblandning af Sphagna. Dylika marker kallas af befolkningen snipmgrar.
Likaså träffas den i Norrland märkligt nog på godartad kärrjord,
hvilket icke är fallet söderut.
Med afseende fäst å markens näringshalt träffas den således på rätt
olikartad jordmån, hvarför det låg nära till hands antaga, att man har
att göra med olika former.
E. Palla har enligt Neuman-Ahlfvengrens flora uppdelat arten i
tvenne: Scirpus germanicus och Sc. austriacus. Olikheterna ligga dels i
anatomiska karaktärer, dels i stråslidornas utseende. Hos Se. germanicus
är öfversta stråslidans mynning rostbrun och bredt hinnkantad; hos
den senare är den hvitgul eller ljusbrun samt smalt hinnkantad; vidare
är slidan hos den förra mera uppblåst och upptill längre inskuren än
hos den senare.
De exemplar jag haft tillgång till från kärrjord i Jämtland, snipmyrar
i Västerbotten och mossar i södra Sverige tillhöra alla Sc. austriacus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
