Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
I. HISTORIK.
Äldsta kända fyndorten för Anemone paténs på Gotland och på
samma gång i Sverige är den bekanta kullen vid Lojsta kyrka.
Den insamlades jämte hybriden med A. pratensis därstädes afM. M.
Floderus och Vilh. Stenhammar, då dessa under sin gotländska resa
1855 uppehöllo sig i Lojsta den 20 och 21 juli De funno således
inga blommande exemplar, och blott på ett individ sutto några
frukter kvar. För fyndet redogjorde K. F. Thedenius (I) samt
Stenhammar och Floderus (I). Som naturligt är, väckte fyndet af två
för Skandinaviska halfön nya »Pulsatillaarter» stort jubel i
intresserade kretsar i Uppsala (»semper aliquid novi e Gotlandia», E. Fries
i bref till O. A. Westöö), och lektor Hartman var förtjust öfver att
Pulsatillornas antal i Sverige nära fördubblats. Af något intresse
kan det då vara att få veta, att A. paténs redan förut blifvit
insamlad på nämnda lokal. I O. A. Westöös herbarium, som nu tillhör
Visby läroverksmuseum, ligga nämligen två stycken af Westöö den
25 aug. 1852 tagna individ, på etiketten benämnda Anemone
sil-vestris. Ett detta motsvarande och på samma sätt etiketteradt
exemplar befinner sig i Uppsala botaniska museum. Att bestämningen
ej blifvit riktig, är ej att undra på, då utom bladrosetten blott en
del af det vissnade blomskaftet vid denna sena årstid fanns kvar.
Misstaget uppdagades, så snart fyndet 1855 blifvit kändt. Uppgiften
om förekomsten af A. siluestris vid Lojsta hade emellertid då redan
hunnit inflyta i Hartmans flora ed. 6, hvarur den äfven inkommit
i senare litteratur. Växplatsen har alltifrån Eisen och Stuxberg (I)
i litteraturen gått under namn af Tomklint, hvilket emellertid är
oriktigt. Af Adjunkt T. Vestergren fick jag tillfälligtvis höra, att
befolkningen i trakten använder benämningen Tonnklint, samt att
tonn (uttaladt med kort, öppet å-ljud) är gotländska formen för torn.
Senare har jag själf genom samtal med Lojsta-boar ytterligare
öfver-tvgat mig om riktigheten häraf. Växten angafs vara bekant sedan
mycket lång tid tillbaka, och att dessa s. k. »blåklockor» flitigt
afplockas för att sättas i vatten, vet hvarje botanist, som på
våren besökt platsen. Detsamma gäller för öfrigt äfven om
»blåklockorna» på File hed.
Egendomligt nog blef A. paténs vid samma tid (1855) genom W.
Nylander inrangerad i Finlands flora, enl. Hj. Hjelt (I). Två
ångermanländska lokaler angifvas 1857 af R. F. Fristedt (I).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
