Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
de s. k. kärnfärgerna och i vissa fall antogos härstamma frän det
s. k. kromatinet i cellkärnan (jfr fig. 1).
I många metazoceller har man sedan funnit till utseendet
likadana strukturföreteelser (fig. 2). En del författare inbegripa dem
under kromidiebegreppet; andra kalla dem emellertid för
mito-kondrier eller kondriosomer. Under de senare benämningarna
sammanfattas äfven företrädesvis trådiga och korniga bildningar i plasmat
(jfr fig. 4 och 5). På senare tid har man äfven i växtceller
iakttagit dylika bildningar (jfr fig. 14).
Slutligen äro att nämna de plasmainneslutningar, hvilka gifva
upphof till den s. k. bikärnan (yolk-nucleus, Dotterkern, corps
viltelin) hos många djurägg (fig. 3). Ur denna senare lära vid
kärn-delningen centrosfärerna uppstå.
Utom de här nämnda plasmastrukturerna, hvilka i ett eller annat
afseende afvika från plasmats grundstruktur och ofta tilläggas
teoretisk betydelse, skulle kunna nämnas en del andra bildningar. Jag
afstår emellertid här från en ytterligare uppräkning, helst som jag
senare får tillfälle att återkomma till en del af dem. Nämnas bör
emellertid, alt benämningen på dessa plasmastrukturer ofta är
växlande, och i allmänhet gäller, äfven om de förut omnämnda
bildningarna, all deras nomenklatur står på något vacklande fötter.
Detta synes hänga samman därmed, att man vid studiet af
plasmats särskilda struktur i de allra flesta fall förbigått sakens
fysiologiska sida, men i stället desto ifrigare fullföljt den rent
morfologiska analysen. AU ett sådant förfarande lätt leder till oklarhet
och öfverdrift, är tydligt, och jag framhäfde ofvan dess leoretiska
olämplighet.
Själfklart är, att del rent morfologiska studiet af cellen, liksom
af organismen i dess helhet, är ett nödvändigt stadium, ett
oundgängligt kompliment till den kausala analysen, och i princip är ej
heller något att invända emot ett sådant studium. Då vi emellertid
i det föregående kommit till insikt om att cellstrukturernas morfologi
i motsats till den skeletterade organismens är mycket växlande och
omkastbar och synes stå i ett nära förhållande till de kemiska
omsättningarna vid ämneväxlingen, framgår redan däraf och a priori
att det morfologiska studiet af proloplasten bör inriktas på ett
väsentligt annat mål, än hvad som hitintills synes ha varit fallet.
Därtill kommer nu, att den morfologiska analysen af cellen har att
kämpa med stora praktiska svårigheter, och en stor del af den
oklarhet och dubheltydighet, som vidlåder så manga af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
