Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öl
kausalt hänseende. Därför behöfver det ej bero på elt utträdande
af karyotin i plasmat, att man sett elt samtidigt aftagande af
färgad substans i kärnan och ell tilltagande af färgad substans i
plasmat hos en del djurägg och andra celler (t. ex. Jörgensen, jfr
lig. 2).
Den anförda argumenteringen förlorar ännu mera i tillförlitlighet
därigenom, att anlagringen af partiklar vid kärnmembranen kan
hero på särskilda orsaker och i fixerade präparat måste betraktas
som en i många fall misstänkt företeelse. En lagring af
leuko-plaster omkring kärnan är ofta iakttagen i lifvet och torde vara
beroende af kemotaktiska förhållanden mellan kärnan och
leuko-plasterna. Det är ingalunda osannolikt, all äfven andra
inneslut-ningar i plasmat kunna pà liknande sätt kemotaktiskt dragas mot
kärnan. Säkert är emellertid, alt en attraktion mellan kroppar i
plasmat och kärnan ofta inträder under lixeringsvätskornas inverkan.
Jag har själf gjort iakttagelser häröfver, och under namn af systroii
är sedan Schimper del förhållandet bekant, atl kloroplaster vid
plasmolys eller under inverkan af abnorma ljus- eller kemiska
förhållanden klumpas ihop omkring kärnan. Här ha vi utan tvifvel
att göra med retningsföreteelser, hvilka till sill väsen äro obekanta,
men icke deslo mindre intressanta och värda att uppmärksammas.
Med dylika fenomen måste man sålunda räkna vid de brukliga
cytologiska fixeringsoperationerna, och de torde i många fall vara
orsaken till den i fixerade präparat iakttagna anhopningen
afplasma-inneslutningar invid kärnmembranen.
Fullfölja vi nu närmast vår granskning af argumenten för ell
utträdande af karyotin genom kärnmembranen, är alt påpeka, att
ett sådant vore bevisadt, om man direkt kunde iakttaga själfva
genomsläppningsprocessen eller om man i nödfall på fixeradt
material erhölle regelbundna stadier just öfver det ögonblick, då
kärnmembranen passeras. Sådana stadier har man i allmänhet icke
funnit, men då man känner kärnans allmänna fysikaliska karaktär,
är det ej så svårt att göra sig en föreställning 0111 hur dessa stadier
skulle ta sig ut i verkligheten (jfr fig. 11).
Kärnsubstansen är nämligen flytande och har en större
ytspänning än plasmat. En fast eller flytande partikel inuti kärnan kan
därför komma ut i plasmat endast ifall ytspänningen lokall
upphäfves eller sänkes till samma slorlek som plasmats. En sådan
lokal förändring af ytspänningen måste resultera i uppkomsten af
etl pseudopodium. Afsnöres sedan pseudopodiet, i hvilket karyotin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
