Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
företeelser, förefaller en smula monstruöst. Man måste vara okunnig
om arten af cellens kemiska maskineri för att tro, att en substans
endast kan vara effektivt verksam pä den plats, där den finnes
upplagrad i synbar form. För öfrigt är regel, att öfvertaliga
kromo-somer o. s. v., som komma ut i plasmat, där autolyseras och
följaktligen kemiskt nedbrytas. Allt tyder på, att plasmat och
kärn-substansen ha en alldeles särskild antagonism till hvarandra, och
tänker man efter, förefaller detta helt naturligt. Ty just därigenom
att plasmats och kärnans essentiella kemiska material ha en
olikartad karaktär, betingas uppenbarligen deras intima samverkan i
cellens lif. Och lör denna samverkan är kärnans afgränsning från
plasmat lika nödvändig som individernas fortbestånd i ett
växt-konsortium. Kärnan och
plasmat komplettera hvarandra: de
ha hvar sitt särskildt utbildade
kemiska maskineri.
Vi kunna sålunda ganska
tryggt blifva vid den
öfvertygelsen, att osönderdelad
kärnsub-stans endast i undantagsfall
transporteras ut ur den hvilande
kärnan. Dessa undantagsfall
skulle då vara de ofvan nämnda
äggcellerna, men dessa fall äro
som nämnts ännu ej tillräckligt
undersökta. Del verkliga
substansutbytet mellan kärnan och
plasmat, hvilket är nödvändigt för lifvets fortbestånd, torde
uteslutande ske på diosmotisk väg och röra sig 0111 produkter af
mindre hög kemisk komplikation än nukleoproteiderna, hvilka antagas
utgöra huv udbeståndsdelen af karyotinet (= »kromatinet >).
Uppgifterna om vid kärnan lagrade »kromatinpartiklar o. s. v.
torde sålunda, enligt hvad vi förut funnit, få återföras till
fixerings-artefakt eller såsom beroende på kemotaktiska förhållanden. Det
låter äfven tänka sig, all vid ämnesväxlingen med kärnan temporära
och lokaliserade utfällningar bildas. Centrosfärerna hos vissa lägre
djur, t. ex. Noctiluca, tyckas i själfva verket uppstå på något
liknande sätt. (Doflein, se fig. 12).
Medan följaktligen ett utträdande af karyotin i osönderdelad form
ur kärnan ännu så länge ej blifvit nöjaktigt bevisadt och förmod-
Fig. 12. Noctiluca miliaris. Centralparti
med invid kärnan bildad oentrosfiirsubstans.
Efter Doflein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
