Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvifvel lättare för cellen att öfverföra såväl kärnan som plasmat
och plastiderna vid befruktningen. Ett dylikt förfarande är
betydligt mera ekonomiskt och då nu cellen är en högst ändamålsenligt
inrättad mekanism, böra vi med allt fog anse, att för den artlika
ärfningen fordras öfverförande af både kärnsubstans, plasma och
plastider, helst som därtill inga viktiga argument tala för en
motsatt hypotes.
Man bör emellertid akta sig, att genom dogmatiskt betraktelsesätt
förvränga vårt föregående resonemang. Därför att vi kommit till
den uppfattningen, alt inga plasmaorgan äro skickade att utom sina
egna äfven öfverföra hvarandras egenskaper och att de tvärtom
komplettera hvarandra och genom samverkan göra cellen fullvärdig,
skall man ej tro, att för ärfning af artens egenskaper ett
öfverförande af alla strukturelement såsom morfologiska bildningar vore
nödvändigt. Ty eftersom många af dessa, såsom stärkelse, olja,
ägghvitekroppar o. s. v., under cellens normala verksamhet kunna
upplösas och äter utfällas allt efter de för ögonblicket härskande
inre betingelserna, kunna de vid ärfningen öfverföras i löst tillstånd,
.la, det låter äfven väl tänka sig, att en del mindre sammansatta
kemiska föreningar kunna öfverföras i potentiellt tillstånd,
nämligen såsom komponenter i högt kondenserade molekyler. Äfvenså
är det troligt, att en hel del enklare föreningar alls ej behöfva
öfverföras, emedan de förekomma i identisk sammansättning såväl
i han- som i honcellen. Detta är nil emellertid frågor, som, ehuru
varande af stort teoretiskt intresse, sakna tillräcklig faktisk grund
och i hvarje fall ej här kunna närmare behandlas. Huru som
helst, framgår emellertid alltid af vårt föregående resonemang, att
cellen endast begagnar sig af del potentiella öfverförandet, då det
är fråga om enklare kemiska föreningar. Och, såsom en
återknyt-ning till vårt behandlade tema, är närmast att taga fasta på det,
att vid ärfningen visserligen alla kvaliteter på ett eller annat sätt
måste öfverföras, men all därtill ingalunda fordras en principiell
eller bestämd fysikalisk struktur i plasmat. — Ofvan berörda
frågor ha till en del behandlats i en föregående uppsats af mig och
jag hoppas bli i tillfälle alt snart närmare utveckla dem.
Enligt vår ofvan skisserade uppfattning måste den mellan Meves
och Strasburger bestående kontroversen betraktas såsom
meningslös. Bägge forskarna anse, att plasmat endast kan vara verksamt
för ärfningen, såvida det har en mikroskopisk struktur, och de
anstränga sig, den ena all påvisa förekomsten af strukturelement i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
