Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
hvartill kommer ytterligare Ränneberget i Östmark. Pä samtliga dessa
ställen har jag äfven anträffat växten, men därjämte har jag funnit den
mer eller mindre rikligt vid Värnas och Ljusnäs i Ny samt å ett stort
antal platser i Dalby, såsom vid Transtrand, Ransby, Gunneby, Slättne
ända bort till Brattmon, hvadan det förefaller, som skulle den i Nv och
Dalby socknar inom ett område om minst 5 mils längd vara en helt
vanlig växt å sådana lokaliteter, där den kan finna trefnad. Dessa
platser utgöras nästan uteslutande af skuggiga och helst tämligen branta
dälder, som fuktas af smärre bäckar eller från höjdsluttningarne
ned-sipprande vatten.
I dylika dälder, där växter sådana som Oxalis acetosella, Viola
palustris och Circæa alpina frodas i skuggan frän gråalarnes täta bladverk,
finner man oftast utan svårighet Viola umbrosa. Med de nyssnämnda tre
växterna synes V. umbrosa trifvas synnerligen väl. Det ser nästan ut,
som om Circæa och V. umbrosa sökte hvarandras sällskap; hvarje gång
jag inom det ifrågavarande nyssnämnda området påträffat Circæa alpina
som är den rikligast uppträdande af de två — liar jag alltid efter
något sökande också funnit Viola umbrosa. Denna erfarenhet förhjälpte
mig äfven i Östmark att på Ränneberget anträffa V. umbrosa, som där
föreföll växa betydligt sparsammare än i Älfdalen. Jag tror knappast,
att jag misstager mig, om jag säger, att V. umbrosa äfven bör finnas på
Snipberget i Hvitsand. På östra sidan af detta berg fann jag Circæa
växande under förhållanden analoga med dem i Älfdalen och på grund
häraf anställde jag forskningar efter V. umbrosa, hvilka emellertid på
grund af ogunstigt väder snart måste afbrytas, innan de gifvit något
resultat.
V. epipsila. Larsson uppgifver för denna lätt urskiljbara art inga
andra lokaler i norra Värmland än Kyrkebol i Ny samt Tåsängarne och
London i N:a Finnskoga. Det lider dock knappast något tvifvel därom,
att arten i likhet med V. umbrosa liar ett stort utbredningsområde i dessa
trakter. Jag har nämligen under de båda senaste somrarne funnit den
på en stor mängd ställen utmed Klarälfven i Ny, Dalby och N:a
Finnskoga. Äfven i Hvitsand uppträder den, t ex. mellan Kristinefors och
Snipberget.
V. mirabilis har jag funnit dels i Östmark på och nedanför
Rännebergets östra sluttning, dels i S:a Finnskoga å Rickenberget, på båda
ställena täml. rikligt. Egendomligt är, att hvarken Myrin eller Larsson
tyckas haft kännedom om förekomsten af V. mirabilis på Ränneberget.
Såsom en nyhet för detta berg omnämnes V. mirabilis af Ringius i
2 Vegetationen på Värmlands hypcri tom råden» pag. 202. Måhända hafva
alla dessa nu omnämnda Vio/a-arter med ären fått en afsevärdt ökad
frekvens.
V. tricolor. Tämligen allmän, särskilt i de norra delarne.
V. arvensis. Allmän.
Hypericum quadrangulum. Allmän.
Tilia ulmifolia. Sommaren 1910 fann jag lind dels i Östmark å
Ränneberget. dels i N:a Finnskoga, omkring 2 km. norr om Tåsans utflöde
i Klarälfven, å båda platserna dock endast i ett enda exemplar. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
