- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 6. 1912 /
99

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

09

anmärka, att en mikrokemisk karaktär, om (len visar sig konstant, synes
mig vara af lika stort diagnostiskt värde som morfologiska och
anatomiska. Exemplaren frän Värmdön öfverensstämma fullständigt med norska,
som meddelats mig af Lynge, och franska, som utdelats i Claudel &
Harmand, Lichenes gallici præcipui n. 237;, och visa sig också
morfologiskt något skilda från allt hvad jag sett af X. Iwvigatum och X. parile.

För Skandinavien uppgafs X. lusitanicum först af .1. M. Norman år
18X4, och i Hotan. Notis, för 1893 meddelar han, att den anträffats
ller-städes vid norska kusten, från ungefär 60:de breddgraden ända upp till
den 67:de. Lynge säger den vara: Almindelig længs syd- og vestkysten.
Paa mosgrodd sten, gamla løvtræstammer, stubber etc. Någon uppgift
om dess förekomst i Finland är mig ej bekant.

Enligt A. Zahlbruckner 1907 förekommer den i West- und
Süd-Europa . I västra Europa synes den till och med vara den vanligaste
arten i släktet. Sä är förhållandet i Frankrike, där den enligt J. Harmand
är så allmän t. ex. i Normandie, Bretagne och Vendée, att för dessa
departement några speciella fyndorter ej ansetts behöfva anföras, såsom
fallet är med öfriga arter. Sä äfven i Storbritanien och Irland, där enligt
.1. M. Oromrie öfriga arter af släktet äro sällsynta med undantag af A’.
parile, som är tämligen spridd. I Schweiz däremot var den enligt E.
Stizenberger ännu så sent som 1882 känd endast fran två fyndorter.
I tyska Jura, som lichenologiskt genomforskats af F. Arnold, har den
icke anträffats af honom Lich. fränk. Jura 1884. p. 65], ej heller i
om-gifningarna kring München Lieh.-Flora von München. 1891 — 1901 eller
i Tyrolen [Lichenol. Ausflüge in Tirol. XXX 1897;].

Fyndorten på Värmdön står ännu synnerligen isolerad och är långt
aflägsen från de närmaste hittills kända, men det är dock mycket
antagligt, att arten förekommer annorstädes i vårt land, ehuru den med den
jämförelsevis ringa uppmärksamhet, som kommit bladlafvarna till del
under de senare decennierna, blifvit förbisedd eller förväxlad med A".
Iwvigatum. Helt säkert saknas den icke vid västkusten, och det är att
vänta, att den, sedan uppmärksamheten riktats på den, snart skalf
anträffas där. Släktet Xephroma är lätt att igenkänna genom sina på
undersidan af bålflikarnas spets sittande apothecier äfven för den, som ej
speciellt ägnar sig àt lichenologien, och märglagrets färg hos X.
lusitani-cum kan utan svårighet iakttagas redan med obeväpnadt öga.

Gust. O. Mulme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:00:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/6/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free