Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
supra discum elevatus seil cum plerumque æquans>. Den synes vara
särdeles väl karaktäriserad genom den nästan släta och sammanhängande,
ljusgrå, något glänsande bålen och de små, föga öfver 0,5 mm. breda,
obetydligt öfver bålen höjda apothecierna med brun eller brunsvart disk
och tunn, låg, ej krenulerad eller grynig bålkant. - Åtminstone
hufvudmassan af det, som af svenska lichenologer betecknats som L. subfusca
var. glabrala, hör uppenbarligen icke hit. Artens utbredning inom Sverige
är ej närmare känd; i den stora samling af »subfusca»-former, som jag
under de senare åren sammanbragt i Stockholmstrakten, Södermanland
och Östergötland samt i Jämtland saknas den helt och hållet.
Lecidea margarilella Hulting (Botan. Notis. 1910, p. 303 (n. 215),
Kvarse-bo i Östergötland; originalexemplar.
Lecidea assiniilata Nyl. (n. 216), Snasahögen i Jämtland. Arten är förut
inom Sverige anträffad endast på ett par ställen i Lule Lappmark och i
Härjedalen, men sannolikt har den förbisetts och förväxlats med L.
alpestris Sommer!’. (= L. stenotera Nyl.. l’å Snasahögen är den allmän,
och under mitt korta besök i Jämtland 1910 insamlade jag den äfven vid
Storlien.
Nr 217, Löfberga på Värmdön, liar med tvekan benämnts Lecidea
goniophila Floerke, med tillägget; forma lignicola, microcarpa,
hypothe-cio fuscidulo—lutescente- pallido, thecio superne fuscidulo—paullulum
coerulescente, sporis 11 16 fi longis, 6—7 fi, crassis».
Caloplaca cerinclla (Nyl.) Malme (n. 235), Mjölby i Östergötland, pä
landsvägsstängsel söder om stationssamhället. Denna art synes hafva en
vidsträckt utbredning inom Sverige [jfr. Svensk Bot. Tidskr. III, p. (82)],
men den liar ända till de senaste åren blifvit förbisedd.
Lecanora intumescens (Rebent. Koerb. (n. 236), Omberg i Östergötland,
på bok och gråal. Äfven denna art har föga beaktats i Sverige, hvarför
•dess utbredning ej är känd.
Lecidea xanthöcocca Sommer!’, (n. 240), Hästholmen söder om Omberg i
Östergötland, på gärdsgård nära Vettern. Att döma efter uppgifterna i
litteraturen, sällsynt utom Skandinavien. Dess utbredning inom vårt
land är hufvudsakligen nordlig; i Medelpad och Jämtland är den enligt
S. Almquist en bland karaktärslafvarna för skogsbergen. Vid Enafors
observerade jag den mångenstädes på döda, afbarkade tallstammar vid
vägen till Snasahögen, där den ofta växte i sällskap med L. elabens Fr.,
och under sistnämnda namn utdelades den här om året i Lunds
Botaniska förenings växtbyte, från Storlien (leg. E. P. VrangI Äfven längre
söderut torde den förekomma mångenstädes, men den kan vid flyktigt
påseende förväxlas med L. flexuosa Fr. Nyl.; i Södermanland liar jag
insamlat den vid Brännkärr i St. Malm, och i Östergötland är den
dessutom funnen vid Häradstorp i Bisinge af folkskollärare F. O. Vesterberg.
Fyndorten vid Hästholmen är dock den sydligaste bland hittills kända
svenska. Något sydligare är den anträffad i Skotland, Aberdeenshire
(enl. A. L. Smith, Brit. Lichens., II, p. 1021
Acrocordia biformis (Borr.) Stein (n. 213), Omberg i Östergötland, pa
alm och sälg. Denna art, som uppgifves vara allmän i Danmark, har
inom Sverige hittills anträffats endast i Skåne, där den först insamlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
