Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
I fråga om ytvidd torde Bälinge Mossar inom Upland öfverträffas
endast af de stora myrarna SO om Tämnaren samt myrområdet
Flororna i landskapets norra del. Sammanlagdt uppgår ytvidden till c.
15,9 kvkm., hvaraf nära hälften eller 7,7 kvkm. komma på
Stormossen, och på Norra och Södra Myren resp. 3,5 och 4,? kvkm. Som
redan namnen antyda, utgöras de senare af kärrmarker. Detsamma
är i hufvudsak fallet äfven med Stormossen, i hvars norra del dock
linnes en högmosse af inemot 1 kvkm:s utsträckning, »Rödmossen»
benämnd.
Den terräng, i hvilken Bälinge Mossar äro belägna, är en typiskt
upländsk, småkuperad moränmark. Moränkullarnas höjd öfver
om-gifningarna belöper sig till ett par, högst 10 — 15 m. Fast berg
går ingenstädes i sumpmarkernas omedelbara närhet i dagen.
I stort sett äro äfven de sänkor, i hvilka själfva mossarna ligga,
rätt flacka, om än den egentliga (morän-)bottnen ofta nog på grund
af de öfveiiagrande lerornas mäktighet befinner sig på ett relativt
stort djup. Områdets kuperade beskaffenhet framträder äfven ute
på de vida myrytorna, i det att öfverallt större och mindre
moränkullar nå upp genom torfaflagringarna. Endast inom ett någorlunda
stort område saknas dessa moränholmar, nämligen inom själfva
högmosseområdet, där de djupaste såväl marina som postmarina
atlagringarna äro till finnandes.
För ej så särdeles länge sedan torde moränen rundt mossarna
hafva varit klädd med löfängsvegetation eller åtminstone med
tämligen oblandade björk- och aspskogar. Så är ännu fallet på sina håll
vid Södra Myrens stränder, och i den granskog, som omger
Stormossen, finner man ännu här ocli där väldiga gamla aspar, som
omkring sig samlat de sista rästerna af markens forna vegetation^
Viburnum opulus, Rhammis frangula, Rosa-arter, Laserpilium
latifo-lium, Campanula-arier ocli andra löfängsväxter samt åtminstone på
ett ställe hassel. På vissa håll finnas äfven i omedelbar närhet
till sumpmarkerna örtbackar, som delvis synas hafva uppkommit
genom uthuggning af aspskogarna. Omvandlingen från löfäng till
granskog är här liksom på så många andra håll hufvudsakligen att
tillskrifva löfängens användbarhet som betesmark. Moränholmarna
ute i kärret likna till sin vegetation fastmarken.
Beträffande områdets hydrografi vill jag hänvisa till
översiktskartan (fig. 1.), där mossens och myrarnas alla af- och tillopp finnas
utsatta. Vi se sålunda där, att Stormossen har tvenne tillopp, det
ena kommande norrifrån, det andra västerifrån. Intetdera är sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
