Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Förekomsten af Eriophorum latifolium och Carex panicea ger
formationen en relativt xerolil prägel, under det Drosera longifolia och
intermedia äro för Carex-zonen mycket karaktäristiska arter.
Anmärkningsvärdt är vidare uppträdandet af Rhynchospora alba och
Scheiichzeria, hvilka växter hufvudsakligen tillhöra starrinossen.
Ytterligare en intressant variant af Carex-gruppens samhällen är
Carex /i/j’/bnms-formationen, som förekommer här och där både på
myrarna och på Stormossen. Från Stormossekärrets södra delar
NV om Oxsätra meddelar Frisendahl (19 11/t 06) följande
ståndortsanteckning från en dylik.
Bestånd:
E. Carex fdiformis y
Eriophorum alpinum t
Carex ampullacea e
» limosa e
» panicea e
Equisetum limosum e
F. Carex linida s—r
Andromeda polifolia t
Carex dioica e
Rhynchospora alba e
Salix repens e
(i. Amblystegium scorpioides
» stellatum
y,
[-täckande-]
{+täc-
kan-
de+}
Som synes, är äfven denna formation af ganska xerofil natur.
Till de tufvor som i större eller mindre mängd förefinnas inom
samtliga formationer och formationsgrupper — de kunna inom samma
växtsamhälle både saknas och finnas — skola vi återkomma i ett
särskildt kapitel.
En formationstyp för sig själf är löfkärret. Det förekommer än
här än där inom kärrområdena och täcker ofta stora vtor af dessa.
Två olika varianter kunna urskiljas, ehuru de naturligtvis genom
öfvergångsformer stå i ett visst förhållande till hvarandra. Den ena
typen, som förekommer hufvudsakligen på Stormossen, har buskarna,
här i främsta rummet Betula odorato, sällsyntare Ainas glutinosa, Salix
cinerea och Salix pentandra, stående på tufvor. Bottenformationens
karaktärsväxt är framför allt Carex ampullacea men äfven i viss mån
Salix repens, som aldrig belt saknas. Bottenskiktet innehåller ofta
rikliga Sphagna. Inom den andra typen stå buskarna oftast direkt
på marken och utgöras af Betula odorato samt enstaka tallar, mera
sällan granar. Fältskikten få sin karaktär af Eriophorum alpinum
och innehålla nästan alltid enstaka exemplar af Orchis angustifolia.
Bottenskiktet utgöres så godt som uteslutande af Amblystegia.
I det föregående har i stora drag skisserats upp de olika
kärrformernas gruppering rundt omkring högmossen, och deras allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
