Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
tufvorna kärrängselemenl och tufdunsmossens (Polytrichum-)lu(xor
tallmosselement (ibland kärrängselement). Detta tyder naturligtvis
pa gynnsammare lefnadsvi|lkor än dem, som bottenvegetationen
har all bjuda på. Tufvorna äro således att anse som etl slags
edafider (Sernander 1908: I sid. 08 och 1910: I sid. 60).
Utom i fråga om vegetationens sammansättning skilja sig de olika
slagen af tufvor från hvarandra äfven genom sin form.
Laggluf-vorna äro tämligen oregelbundna och oftast rätt höga (c. 4 dm.).
PolytrichumAufcoma ha långsträckt form och äro högst på midten
(upp lill 6 dm.). Kärrtufvorna slutligen äro alltid så godt soin
cirkelrunda samt tämligen platta och låga, kakformade, (höjd
2—3 dm.).
Inom laggen kan man lill en böljan direkt följa den genetiska
utvecklingen af tufvorna ur skogsmarken. Skogen innanför laggen
bildas öfverallt af mycket stenig morän. Då nu myren
transgre-dierar, komma så småningom en del af dessa stenar att sta ett stycke
ute i kärrformationen och på alla sidor omgifna af denna, men på
sin vta bibehålla de räster af skogsvegetationen. Här bildas efter
en lid ett myllager, hvilket blir gynnsam grobädd för björk och al.
Denna förklaring räcker emellertid ej tili all förklara alla
laggtuf-vornas uppkomst. Många ha ej som de nyssnämnda någon
stenkärna. Närmare undersökningar öfver deras uppkomst ha ej blifvit
gjorda, men vid etl tillfälle iakttog jag en dylik långt från land
belägen laggtufva, hvilken som kärna innehöll en gammal alstubbe
af ungefär 1 dm:s diam. (ungefär samma diam. som de äldsta af
laggens alar). Detta säll för Sphagnum-lutvors uppkomst är förut
Inskrifvet af Haglund (1908 sid. 299).
Kärrtufvornas vegetation är i stort sedt densamma öfver bela
området. Endast på de längst ut från land belägna kan man märka,
all landelementen så småningom försvinna för all delvis ersättas af
kärrväxter. 1 högmossens eller rättare starrmossens närhet
tillkommer en eller annan mossväxt, vanligen Catilina, Andromeda
eller Empetrum, alltså fortfarande mera torrhetsälskande former än
kärrväxterna. Några speciellt för tufvorna karaktäristiska arter
finnas äfven, och bland dessa märkas särskildt Peucedanum palustre,
Sceptrum carolinum och Potentilla Tormentilla.
Kärrtufvorna synas i allmänhet hafva anlagts pa det sättet, att
Ambtyslegium stellatum, en mossart, som förekommer öfverallt i
kärrets bottenskikt, först bildat en liten tufliknande upphöjning (fig.
31). Pa denna bar sedan Sphagnum Warnstorfii inkommit och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
