Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
sydvästgränsen för sin utbredning1, lika 1 i lei har den i våra
fjälltrakter nått, vare sig sin höjdgräns eller den väst- och
nordväst-gräns, som klimat och konkurrensförhållanden betinga.
Förekomsten af enstaka granar eller grankolonier i tallskogen, långt upp i
björkregionen ja t. o. m. i alpina regionen allt ifrån Torne
lappmark i norr (där de likvisst äro mycket sällsynta) ned tili
Härjedalen i söder tala härför. Aili tyder nämligen på att dessa
förekomster icke såsom liknande tallförekomster äro relikter af ett under
en varmare tid än nutiden större utbredningsfält, utan att de äro
de längst framkastade förposterna för den i utbredning varande
granen, hvars gränser i våra fjälltrakter därför ännu så länge kunna
betraktas som invandringshistoria.
Häraf följer alt den s. k. tallregionens gräns nedåt blir oviss och
beroende, icke pä klimatologiska förhållanden, utan på huru långt
granens invandring i respektive fjälltrakt hunnit fortgå, på de mer
eller mindre gynnsamma konkurrensförhållandena mellan tallen och
granen och liera andra orsaker, såsom att granens utbredning
flerstädes i fjällskogen gynnats genom afverkning af tall etc. Att
uppställa en särskild tallregion inom våra fjälltrakter torde därför ej
vara berättigadt. Särskildt Kihlman (5 s. 242) har ägnat
förekomsten af denne s. k. tallregion inom Skandinavien en ingående
uppmärksamhet.
Bäst markerad finna vi en sådan tallzon i Torne lappmark, och
äfven i Kalixälfvens dal är den synnerligen vackert utbildad.
Järnvägen kan här sägas ungefär utmärka gränsen för granens sista
utposter mot väster. I norr uppträder granen enstaka eller kolonivis
fram till Kiruna samhälle, och äfven ungefär halfvägs mellan Kiruna
och Kalixfors stationer ser man granbestånd nära järnvägen. I
Kalixforstrakten lyckades jag däremot endast upptäcka en enstaka
gran, hvilken växte öster om turiststationen, men längre mot söder
finner man vid Lappbergs station granskog. Tallen däremot följer
älfdalen ännu omkring 0 mil längre mot väster, och de sista tallarna
i själfva dalbottnen växa vid västra ändan af Paittasjärvi omkring
500 m. ö. b.; på dalens mot söder exponerade sida går trädet dock
högst betydligt högre.
Björken följer Ladtjovagge upp förbi Kebnekaisestugan.
Expositionens roll som bestämmande björkens höjdgräns är här
synnerligen framträdande. Dä verklig björkskog träffas vid turisthyddan
1 H. Hesselman- och G. Schotte, Granen vid sin sydvästgräns i Sverige. —
Skogs-vårdsför. Tidskr. 1906.
Svensk Botanisk Tidskrift 1912. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
