Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
Äfven på del växtbiologiska området har JÖNSSON varit verksam.
Hit höra hans ungdomsarbete öfver befruktningen hos Najas och Callilriche
samt hans 1932 utgifna afhandling om groddplantornas första
utvecklingsstadier hos succulenterna.
Som befordringsutsikterna på universitetsbanan voro små, var jönsson
betänkt på att inträda i läroverkets tjänst och genomgick för den skull
profårskurs. Lyckligtvis fann han inkomstkällor, som gjorde att han
kunde stanna vid universitetet. Redan 1879 blef han lärare i botanik
vid Alnarp, hvilken klent aflönade befattning han innehade till 1897.
Efter hemkomsten från sin första studieresa i Tyskland gjorde ban sina
därunder inhämtade kunskaper i frökontroll fruktbärande, då ban med
understöd af Malmöhus läns hushållningssällskap upprättade en
frökontroll-anstalt i Lund. Denna växte snart ut till en af de största och hvad
föreståndarens kompetens beträffar den absolut främsta i riket. Jönssons
insikter på detta område togos också på mångfaldigt sätt i anspråk för
kommittéarbeten, anordnandet af fröutställningar etc. Betydande är äfven
hans skriftstäftarverksamhet på detta gebit.
Under sin docenttid, som räckte ända till 1899, deltog Jönsson i
ledningen af de af Areschoug inrättade växtanatomiska öfningarna. Då
den nva botaniska institutionen i Lund år 1892 togs i bruk, blef ban
satt i tillfälle att inrätta ett växtfysiologiskt laboratorium, där han ledde
öfningar i växtfysiologi; 1897 blef han innehafvare af den då inrättade
assistentbefattningen i detta ämne. År 1899 efterträdde han Berggren
som e. o. professor och 1902 som ordinarie professor.
Af sina lärjungar var Bengt Jönsson högt värderad och omtyckt på
grund af sitt vinnande, kamratliga sätt. samt det intresse och den
hjälpsamhet, som från hans sida ständigt kom de studerande till godo. Ett
bevis på hur uppskattad professor jönsson var af sina kolleger och
hvilket anseende han åtnjöt för duglighet äfven i värf, som lågo utanför
hans egentliga verksamhetsområde, var att ban i maj 1909 utnämndes till
rektor vid Lunds universitet, en hederspost, som han beklädde ända tills
döden belt oförmodadt natten till den 8 mars 1911 ändade hans
verksamma lif.
Hans begrafning — säger en af Bengt Jönssons minnestecknare *) —
blef en sorgehögtid af enastående slag, ej blott universitetsstaten och
studentkåren deltogo sällsynt mangrant, utan från när och fjärran bragte
man honom en sista gärd af aktning och tillgifvenhet. Och i den stora
skara, som följde honom till (fen graf på Klosters kyrkogård, som han
själf utvalt åt sig. var väl ingen, som kommit i beröring med honom, utan
att nu känna det som en rent personlig förlust att ej mera skola möta
honom. Någon fiende tror jag knappast att han någonsin skaffat sig,
hvar och en, som haft att göra med honom, måste komma att sätta
värde på honom för den flärdfria enkelhet och den oskrymtade välvilja
som framlyste ur hvarje hans ord och handling.
’) Herman G. Simmons i Botaniska Notiser 1911, ]>. 6ß; denna biografi samt den
af B. Lidforss författade i Berichte der Deutschen Botanischen Gesellschaft, Bd
XXIX p. (18), utgöra källorna för ofvanstående minnesord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
