- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 6. 1912 /
345

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

345

UR LI TTERATUREN

E. Stahl. Die Blitzgefährdung der verschiedenen Baumarten.
Jena 1912, Gustav Fischer. 75 p. 8:o.

Den af folktron företrädda åsikten, att vissa trädslag äro mera utsatta
för blixtskada än andra, tyckes stämma med förf:s vetenskapliga
iakttagelser. Barrträd, popplar, ek, päronträd, alm, Salix-arter och ask ha
befunnits vara i särskildt hög grad hemsökta af åskslag, under det att al,
fågelbärsträd, lönn, hästkastanj, bok och afvenbok endast sällan bli
angripna. Orsaken till denna olikhet hos trädslagen finner förf. ligga dels
i beskaffenheten hos den mark, på hvilken de växa, dels i trädens egen
organisation. Om trädet växer på ett substrat af ämnen, som lätt
genomsläppa vatten och sålunda hålla marken torr, är faran för åskslag
betydligt förminskad, enär de elektriska urladdningarna mellan molnen
och jorden gärna förmedlas af vattenförekomst. För träd, växande på
en mark med vattenbehållande skikt, är förhållandet däremot omvändt,
hvilket också bekräftas af erfarenheten.

Såsom betydelsefulla individuella egenskaper hos de olika trädslagen
ha af föregående forskare på området framhållits: stammens höjd,
förgrening, rikedom på blad och dessas tillspetsade form och hårbeklädnad,
näringssaftens mängd och sammansättning samt vedens klyfbarhet. Förf.
erkänner dem såsom faktorer af värde men anser de verksammaste
egenskaperna härvidlag vara barkens ytbeskaffenhet och framför allt dess
vät-barhet. Då blixten väsentligen följer utmed vtan af det träffade
föremålet, bli träd med ojämn barkyta, där insänkta, långsamt torkande
ställen omväxla med upphöjda, hastigare torkande, svårare skadade än
sådana med slät bark. Af mycket stor vikt är den hastighet med hvilken
vattnet sprider sig öfver barken. Enligt förf:s iakttagelse förhålla sig
träden häruti mycket olika. Under det vattendroppar snabbt utbreda sig
öfver barken af bok och hästkastanj, kvarligga de som droppar på gran,
tall och ek. De förstnämnda träden förses därigenom under ett åskregn
mycket fort med sammanhängande, från kronan till stammens bas
räckande våta band, hvilka sålunda bilda en oafbruten ledningsbana för
blixten och rädda trädet från att skadas, hvilket blir följden om
ledningsbanan är afbruten.

Denna sin teori om barkens och barkfuktighetens stora roll vid åskslag har
förf. slutligen sökt kontrollera genom ett par fysikaliska experiment.
Barkstycken ha placerats mellan elektroderna på en influensmaskin. hvarvid det
visat sig, att gnistan gärna gör en omväg för att följa utefter barkstycket,

Svensk Botanisk Tidskrift 191-3. 23

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:00:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/6/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free