Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388
och hans arter äro i stort sedt ännu i dag systemets grundpelare.
Att lian inom salikologien lämnade efter sig månget olöst problem,
var honom säkerligen icke främmande. Vid ett tillfälle betecknar
han t. o. m. uttryckligen salices såsom det släkte »quæ, si ulla in
Botanicis obscura, hæc sane maxime», och en hvar, som ännu i våra
dagar ägnar sig åt studiet af detta kritiska släkte och kämpat mot
de alltjämt betydande svårigheterna vid tolkningen af dess otaliga
former, inser för visso, att dessa i den salikologiska analysens
barndom kunnat afpressa botanikens store fader en bekymrad suck.
Blott långsamt skingrades det dunkel, som höljde de talrika
former, hvilka icke kunde inordnas inom de linnéanska arternas
råmärken. Nordiska och särskildt svenska forskare hafva under del
sista århundradet nedlagt mycket och framgångsrikt arbete på
analysen af Salix-slåktets kritiska former, hvilka vid första betraktande
synas erbjuda ett hopplöst kaos. I första ledet bland de svenska
salikologerna under förra seklet märkas den geniale L. L.
Læsta-dius, hvilken kanske tidigare än någon samtida hade blicken öppen för
bastarderingens stora betydelse för formbildningen inom släktet; G.
Wahlenberg, hvilken bl. a. särskildt studerade S. polaris och S.
linida; N. J. Andersson, hvilken genom sina salikologiska arbeten
vann ett vidsträckt erkännande och jämte Wimmer betraktades
såsom sin tids främste salikolog; A. N. Lundström, hvilken särskildt
studerade de nordskandinaviska och arktiska salices, samt den ännu
verksamme S. J. Enander, hvilken ägnat sig åt analysen af de
linnéanska originalexemplaren och därjämte inlagt stora förtjänster
om den skandinaviska salikologien i sitt under utgifning varande
exsiccatverk.
I mitt senaste salikologiska arbete1) meddelade jag bl. a. några
bidrag till vissa skandinaviska Sa/ix-arters gränslinjer. Vid studiet
af detta ämne kände jag mer än en gång behofvet af att i naturen
undersöka Sa/zx-floran inom något icke allt för aflägset arktiskt
område, hvarigenom borde kunna vinnas en allsidigare insikt i
några bland de nordskandinaviska Saftas-arternas begränsning och
fylogenes.
Under sommaren 1911 kunde jag fullfölja denna länge närda
plan, då jag bereddes tillfälle att i sällskap med tre andra
vetenskapsmän — salikologerna kyrkoherde S. J. Enander och med. d:r
*) B. Floderus, Bidrag till kännedomen om Salixfloran i Torne Lappmark. —
Arkiv för Botanik. Band 8. N:o 9. 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
