- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 6. 1912 /
399

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

399

lier. Bortsedt från sitt lägre växtsätt skilde sig arten på Novaja
Semlja icke från Skandinaviens smärre lanataformer; dock tycktes
hårens guldglans här alltid vara mycket svagt utpräglad.

Inga hybrida former af S. lanata L. påträffades.

Salix polaris Wg.

Salix polaris Wg. är den utan jämförelse allmännaste Salixarten
på samtliga lokaler å Novaja Semlja, som jag hade tillfälle
undersöka. Den öfverensstämde väl med de skandinaviska
polarisformerna såväl med hänsyn till växtlokal som växtsätt samt till
habitus i öfrigt. Aldrig fann jag dock arten härstädes så yppig,
som man stundom påträffar den hos oss, t. ex. i Lappland.

Med särskild uppmärksamhet undersökte jag på ett stort antal
individer bladens serratur. Del visade sig därvid, att det
öfvervägande flertalet företedde fullständigt helbräddade blad. Blott etl
fåtal former — äfven från den nordligaste lokalen uppvisade hos
några blad 1 à 2 oftast belt grunda tänder vid bladbasen.
Undantagsvis sågos 4—5 par dylika, hvilka i regeln icke nådde upp öfver
bladskifvans mitt. För atl rätt kunna tolka dessa sågtandade
polarisformer från Novaja Semlja har jag på tillgängligt
herbariemate-rial studerat serraturens förhållaude hos S. polaris Wg. inom vissa
andra nordliga, resp. arktiska områden. Det visar sig därvid, alt
■S’. polaris Wg. på den skandinaviska halfön — där ju S. herbacea
L. såsom regel är ymnig inom polarisregionerna — nästan alltid
åtminstone hos några blad uppvisar sågtänder, hvilka med förkärlek
äro förlagda till bladskifvans basala delar. På Spetsbergen ses
redan etl jämförelsevis stort antal fullkomligt helbräddade
polarisformer, men därstädes finnas ock enligt min åsikt otvetydiga och fullt
intermediära hybrider mellan S. polaris Wg. och S. herbacea L.,
ehuru den sistnämnda arten trots noggrant efterspanande här icke
anträffats i rent tillstånd. I Riksmusei arktiska Sa/zx-samlingar
finnas sålunda förvarade, dels en af A. G. Nathorst 1882 frän
Spetsbergen hemförd polarisform med utpräglad serratur och
gulbruna, utdragna, trubbspetsade hängeljäll och korta still, dels några
1898 af G. Andersson och II. Hesselman sammastädes insamlade
närstående former,1) hvilka genom synnerligen starkt utpräglad serra-

’) En typisk dylik form med ända titi 10 par sågtänder återfinnes i S. J.
Elanders exsiccatverk 1: 14 1 » under beteckning S. herbacea L. X polaris Wg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:00:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/6/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free