Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
Semlja (enligt benäget muntligt meddelande af R. Sernander) inom
en jämförelsevis sen geologisk period — för c:a 2400 år sedan —
beräknats hafva varit åtminstone 2° C. högre än nu. Under denna
varmare period kan således S. herbacea L. tänkas hafva funnit
gynsamma lifsbetingelser på ögruppen, men vid inträdande
klimatförsämring med kallare och kortare somrar icke kunnat lefva kvar i
«blandadt tillstånd. Antagandet af artens spridning från
Nordskandinavien resp. Kolahalfön medelst hafsströmmarna möter intet som
helst hinder, i betraktande af den utomordentligt stora betydelse,
som dessa enligt de nyaste undersökningarne äga för växtarternas
spridning.
Analoga förhållanden med S. herbacea L. erbjuder i dessa
afseenden S. glauca L.
Hybrider. S. polaris Wg. är bland de på Novaja Semlja
förekommande Sa/ix-arterna närmast befryndad med S. arctica Pall.
Med denna bildar den ock ganska talrika hybrida former, hvilka i
serier sammanbinda de båda arterna. I samklang med min ofvan
flerstädes uttalade uppfattning, att S. arctica Pall. här jämförelsevis
sällan uppträder i rent tillstånd, anser jag emellertid det
öfvervägande flertalet (måhända samtliga) bland de ifrågavarande hybrida
formerna äga en mer komplicerad struktur och uppfattar dem
såsom S. arctica Pall. x reptans Rupr. (resp. glauca L.) x S. polaris Wg.
Utom dessa härstädes jämförelsevis vanliga hybrida former och
•den redan dryftade S. herbacea L. x polaris Wg. f. subpolaris
anträffade jag äfven ett par andra otvetydiga polaris-hybrider af stort
intresse, nämligen S. polaris Wg. x reptans Rupr. och S. polaris Wg.
x taimyrensis Trautv.
Salix reptans Ruprecht.
Descriptio originalis auctoris:1) »Ad S. glaucam pygmeam
proxime accedit, sed habitu et multis notis insigniter diversa, nec
cum quadain Salice arctica Friesii colludens. Salicis glauca• maxime
pygmeæ caudex subterraneus adhuc crassus, torulosus, baud raro
(an polius surculi fertiles?) longissime reptans, crassitie iili
empo-retici tenuioris, ad distantias varias radiculas einittens, supra
ter-ram vero in caudiculos (qui item ramuli sunt) 1—2 simplicissimos,
foliigeros abiens: 2—4 pollices longos, adscendentes v. ex toto pro-
’) F. J. Ruprecht, Flora Samojedorum cisuralensium, p. 54. (Beiträge zur
Pflanzenkunde des russischen Reiches. II. St. Petersburg 1845).
Svensk Botanisk Tidskrift 1912. 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
