Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
visande ett eller några par hvassa sågtänder1). Den vid basen
mycket breda medelnerven afsmalnar under sill förlopp hastigt men
kan i regeln spåras ända fram lill spetsen; sidonerverna på
öfver-sidan insänkta, pä undersidan upphöjda; det finare ådernätet ofta
ganska väl utprägladt. Bladens öfversida matt grågrön, i sin helhet
eller utefter bladkanterna klädd af krökta hår; undersidan blekt
grågrön, jämte skaftet uppbärande en oftast kraftig beklädnad af
långa, svagt krökta, bladspetsen gärna tofslikl öfverskjutande hår.
Hängena sidoställda; hanhängena vanligen med korta (4—10 mm.)
skaft, hvilka uppbära 2—5 väl utvecklade hängeblad, och korta
(5—18x5—11 mm.) blomsamlingar; honhängena med vanligen långa
(5—22 mm.) skaft, som uppbära 2—4 likaledes väl utvecklade
hängeblad och kapselsamlingar af mycket växlande storlek
(6—45x5—15 mm.). Skärmfjällen nästan svarta, omvändt äggrunda
med mycket breda, trubbiga spetsar och smalare, vanligen bruna —
brunsvarta baser. Nektarierna hos honblommorna vid basen
kalk-likt sammanvuxna med oftast 5 långa, fingerliknande, stundom
oregelbundet klufna, bruna flikar. Hos hanblommorna saknas yttre
nektarier; de inre vanligen tre, med sammanhängande bas och ofta
djupt klufna spetsar. Ståndarsträngarne glatta. Kapslarne vanligen
oskaftade, filtludna, trubbiga; stillet synnerligen kort, märkena bruna,
långa, oftast ända lill stiftet klufna till långa, smala, jämnbreda,
vanligen krökta flikar.
Hybrider. Till följd af sina >S’. glauca L. i många afseenden
närstående karaktärer kan S. reptans Rupr. i sina hvbrida föreningar
vara svårskiljd från den förra arten. Stundom har jag i dylika fall
nödgats lämna differentialdiagnosen oafgjord.
De vanligaste rejo/ans-hybriderna på Novaja Semlja torde vara
S. arctica Pall. x reptans Rupr., S. arctica, Pall. x glauca L. x
replans Rupr., S. reptans Rupr. x taimyrensis Trautv. samt S. arctica
Pall. x reptans Rupr. x S. polaris Wg. Sällsyntare äro påtagligen ,S’.
arctica Pall. x reptans Rupr. x S. taimyrensis Trautv. och S. polaris
Wg. x reptans Rupr.
Förutom dessa vanligen jämförelsevis lätt-tolkade reptøns-bastarder
finnas på Novaja Semlja talrika andra reptans-iormer, som till
växlande grad uppvisa karaktärer, hvilka ligga utanför de ofvan
angifna råmärkena för den genuina S. reptans, om ock denna
art i dem vanligen är predominerande. Dessa reptans-iormer, hvilkas
närmare tolkning för närvarande är förbunden med de största svå-
’) Beträffande dessa formers tolkning se nedan vid kapitlet om artens hybrider!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
