Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
fann jag bland alla Dryas-formationens alpina element ocb enstaka
björkar en fotslång, utefter marken krypande, frisk tall på
<560 m. b. ö. h. Ännu högre upp, i branten af en liten granittäckt
bergkulle, som reser sig öfver skiffrarna och omnämnts i min nyss
citerade uppsats, iakttogs en liten, knappast alnshög, död tall
685 m. h. ö. b. Antagligen äro dessa båda, vid en hastig exkursion
funna små tallar icke de enda, som förmått gro och nå en viss
utveckling häruppe vid och ofvan björkskogsgränsen.
Innan jag fogar några anmärkningar till ofvan meddelade
iakttagelser, sammanställas för öfversiktlighetens skull de gjorda
höjd-bestämningarna i en tabell. I densamma ingå äfven en del
mätningar af björkens höjdgränser såväl i bestånd som i spridda
enstaka individ på de undersökta fjällen. För den egentliga
björkskogen blifva gränserna såsom redan framhållits ytterst vaga.
Först må dock sägas några ord om granens uppträdande vid
Stora Sjöfallet.
Vid första anblicken ser man alls ingen gran i trakten omkring
Stora Sjöfallet, och på västra sidan om vattendragen torde trädet i
verkligheten helt saknas. Äfven har jag i litteraturen sett en
uppgift, ehuru jag ej längre erinrar mig hvar, att granen skulle
upphöra ett par mil nedanför fallet. Så är dock icke förhållandet, ty
i dalen mellan Nieras- och Juobmo-inassiven linnes på sina ställen
rätt godt om delvis gammal och vacker gran, ehuru trädet
ingenstädes dominerar i landskapet på samma sätt som tallen. Att
granen här på ringa afstånd lätt undandrager sig uppmärksamheten,
torde bero dels på beståndens ringa utsträckning och dels på att
trädet gärna uppsöker lugna och undangömda växtplatser. I det
skyddade myrlandet nedanför Nieras får granen öfverhanden öfver
tallen, och härifrån stiger trädet i strödda exemplar upp för den
förut omnämnda tallåsen. Det öfversta unga granindividet växte
några få meter nedom tallgränsen, och kanske ett 50-tal meter
längre ned upphör granen att vara beståndbildande.
På nedre delen af Juobniotjåkkos västra sluttning förekommer
likaledes gran, men egendomligt nog börjar trädet här icke att visa
sig i låglandet närmast sjön, utan först på en mer än 100 m. högre
belägen nivå ej långt från barrskogsgränsen. Vid 485 m. höjd ö. h.
fann jag de första granarna på en ås, som för öfrigt bar tall och
björk. De voro stora och växtliga. Om än granen för närvarande
icke stiger högre än tallen i dessa nejder, så är det dock tydligt,
att den i berörda hänseende godt kan taga upp täflan med sist-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
