Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(624
växten tydligen fatt vara tämligen i fred för sina värsta fiender,
torggummorna, buskformen är den för arten normala. Endast som
ung har idgranen normalt verklig trädform med en enda
hufvudstam, men snart nog framkomma ortotropa sidogrenar, som täfla
med hufvudstammen i längd, så att den medelålders växten
normalt är en buske af sockertopps- eller äggform, mycket lik en
gammal välvuxen Juniperus. Jämför figg. 6 och 7. Undantagsvis
bibehålles emellertid en enda hufvudstam såsom figg. 8 och 9 visa.
Detta synes inträffa vid särskildt ringa ljustillgång. Kring
exemplaret å lig. 8 har skogen sannolikt förr varit ganska tät efter hvad
de många stubbarna, hvaraf en synes till vänster å bilden, låta
förmoda. Och exemplaret fig. 9 har helt säkert vuxit upp i samma
täta hasselskog, hvaraf synes en skymt till höger på bilden, och
således i djupaste skugga, fastän i senare tid ett flertal buskar
framför nedhuggits (rotskotten från två af stubbarna synas i förgrunden
af bilden), så att läget nu är ganska exponeradt. Det synes icke
omöjligt, att den starka, tydligen relativt unga adventivskottbildningen
på stammen (som icke är kvistad) står i sammanhang med denna
uthuggning. A andra sidan är ju dock som nämdt idgranen ingen
ljusälskande växt, fordrar till och med ganska stark beskuggning.
För den, som är något inne i gotländska förhållanden, förefaller
det i förstone ganska ofattligt, att en sådan idförekomst som
Kall-gateburgens står att finna på Gotland. Gotlänningen, som med sin
konservatism ännu icke kommit frän det gamla sättet med
kombi-neradt skogsbruk och boskapsskötsel, har nämligen för sed att
skoningslöst och systematiskt utrota idgranen ur sina hagar. Kreatur,
särskildt hästar, lära nämligen icke ha förstånd att själfmant låta
bli den giftiga busken. Men då större delen af den ouppodlade
jorden pä’ Gotland är utlagd till hagar, är det rent underbart att
det alls finns något kvar af idgran på ön. Hvad
Kallgateburgföre-komsten beträffar, har dess räddning kanske legat däri, att den är
belägen så aflägset, att man funnit det obekvämt att beta hästar där.
Emellertid är platsen visst icke orörd. Det märkes granneligen att
där betas med kreatur. Man ser det mycket tydligt af det olika
utseende vegetationen har på ömse sidor af en gärdesgård, som
löper längs efter vallen. På östra sidan af denna saknas i det när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
