Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(646
Sålunda stod saken, när dr. H. Paul, botanist vid Kgl.
Moorkulturanstalt i München, började sina intressanta undersökningar,
hvilka publicerades 1908.
Paul gjorde först kulturförsök i kalkhaltigt vattenledningsvatten,
hvari Sphagnam medium inom kort dog ut, medan den lifligt växte
i destilleradt vatten. Då möjligen andra ämnen i
vattenledningsvattnet kunde verka skadligt, företogos nya försök med destilleradt
vatten, fullt eller halft mättadt med kolsyrad kalk samt utan kalk.
I fullt mättade lösningar dog växten inom kort, i halft mättade
lefde den längre och i kalkfria iakttogos inga skadliga verkningar.
Olika arter visade äfven här olika känslighet. Vid försök med olika
koncentrationer dog Sphagnum rubellum (högmossart) liksom
följande vid närvaro af 77 mg. CaC03 pr liter, S. medium vid 134 mg.
och S. platgphgllum (kärrart) vid 223 mg.
Försök anställdes sedan med gips, som visade sig oskadligt äfven
för de mest känsliga arterna. Detta stämmer väl med mina iakttagelser
i naturen. I Jämtland har jag insamlat hvitmossor och
hvitmoss-torf fullständigt hvita af utvittrad gips.
Salpetersyrad kalk visade sig vid en tillsats af 966 mg. pr liter
inverka dödligt på S. medium; dosen är dock som synes ganska
stor.
Af alkalikarbonaterna visade sig de svagt alkaliska karbonaterna
KHCOg och NaHCO, visserligen skadliga, men i mindre grad än
de mera alkaliska, normala salterna. Dödande koncentration var
för de nämnda fyra arterna resp 240, 170, 149 och 107 mg.
Natron-salterna voro farligare än motsvarande kalisalter.
Beträffande alkalisulfaten voro de neutrala oskadliga liksom gips,
medan de sura salterna KHSO^ och NaHS04 voro svagt alkaliska
och skadliga, i mindre grad dock än de kolsyrade salterna. Äfven
många andra växter skulle dock lida vid så hög koncentration af
sistnämnda saltlösningar.
Af syror visade sig fosforsyra mycket farlig (25 mg. P,205),
svafvelsyrehalten fick däremot uppgå till 120 mg. SOg innan
verkningar syntes; med salpetersyra visade sig verkningarna, när
koncentrationen var 82 mg. HNOa pr liter. Kali- och natronlut visade sig döda
växterna vid en koncentration af resp. 56 och 40 mg. pr liter.
Under försökens gång gjordes den intressanta och som det sedan
visade sig mycket betydelsefulla upptäckten, att lefvande hvitmossor
reagera surt vid beröring med lakmuspapper. Undersökningar
företogos då af surhetsgraden, hvarvid det visade sig, att halten syra var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
