Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
734
b) Kalk-knutar gula, röda eller bruna.
*) Sporangier röda-rödbruna: kalk-knutar rödaktiga.
Ph. rubiginosum.
**) Sporangier och kalk-knutar gula.
«) Sporangie-väggen enkel; sporer nästan glatta, 7—10 p.
Ph. virescens.
ß) Sporangie-väggen dubbel; sporer tätt finvårtiga, 9—14 p.
Ph. alpinum.
Ph. leucopus Link. Totalhöjd omkr. 1 mm. Sporangierna
klotrunda, c:a Vs mm. i diam., ofta ett par förenade och uppburna af
gemensamt skaft, hvita-gråhvita, på vtan oregelbundet skrynkliga.
Skaft tjockt och styft, upprätt, med ett par längslöpande fåror,
uppåt afsmalnande, hvitt till gulhvitt. Kolumella saknas. Kapillitiets
nätverk af fina hyalina trådar med 10—50 p stora, oregelbundna,
hvita kalk-knutar. Sporer brunvioletta, mycket fint taggiga,
7—10 p..
Mycket sällsynt; på murken ved, torra blad, mossa m. m. I
Sverige blott känd från en säker lokal: Upsala, där den växte på
en murken almstubbe! Äfven af E. Fries upptagen från Sverige
(i Summa Veg. Scand.), ehuru utan närmare angifven lokal;
exemplaren finnas ej i behåll.
Ph. sulphureum Alb. et Schw. Totalhöjd c:a 1 mm.
Sporangierna tämligen klotrunda, 1f-2 — nära 1 mm. i diam., skrofliga,
svafvelgula. Skaftet kort (till 0,3 mm. långt), styft, ungefär
jämntjockt eller stundom tjockast på midten, svagt längsfåradt,
hvitt-hvitgult. Kolumella felande. Kapillitium med talrika, stora,
oregelbundna, hvita kalk-knutar. Sporer, violettbruna, fintaggiga, 9—11 p.
Mycket sällsynt, på torra blad, strån, nedfallna pinnar m. m. —
Upsala, Norby lund!
Dessa nämnda exemplar uppfördes i »Sveriges myxomvceter»
under namnet Physarum variabile Rex, hvarunder de äfven af Lister
blifvit behandlade i Journ. of Bot. 1899, sid. 2. Sedermera har
emellertid samma form blifvit anträffad i Nord-Tyskland och,
otvifvelaktigt med rätta, identifierad med Physarum sulphureum Alb. et
Schw., med hvilkas afbildning den utmärkt stämmer. Härigenom
har denna sistnämnda, af E Fries i Summa Veg. Scand. för vårt land
uppgifna art, hvilken i »Sveriges Myxomyceter» räknades bland
de osäkra formerna, blifvit återfunnen och säkert konstaterad såsom
tillhörande svenska floran. På samma ställe omnämnde jag äfven
Physarum flavum Fr. såsom en dubiös art. Sedermera anges denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
