Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Ph. virescens Ditin. Sporangierna oskaftade, hopade gruppvis i
små gyttringar, klotrunda eller oregelbundet äggrunda, 1/i— mm. i
diam., guldgula tili gulgröna, på ytan skrynkliga eller nästan glatta;
sporangieväggen enkel. Kolumella felande. Kapillitiet med
rundade eller kantiga, oregelbundna, gula kalk-knutar. Sporer nästan
glatta, blekt violettbruna, 7 10 ii.
Sparsamt iakttagen, ehuru troligen icke sällsynt i våra
barrskogar under vissa år; växande på nedfallna barr, mossa och pinnar.
— Upsala, flerstädes; af E. Fries i Syst. myc. uppgifven en gång,
men ymnigt anträffad vid Femsjö, Småland, växande på nedfallna
bokblad.
Ph. alpinum Lister. Sporangierna strödda eller gyttrade,
oskaftade, mer eller mindre klotrunda och c:a 1 mm. i diam. eller ut
dragna till plasmodiokarpier (enligt Lister intill 30 mm. långa),
blekgula; sporangie-väggen dubbel, ytterskiktet rikt kalkförande och
lossnande från den tunna, hinnartade innerväggen. Kapillitiet med
stora, enkla eller greniga, gula kalk-knutar. Sporer tätt finvårtiga,
purpurbruna, 9 —14 u.
Mycket sällsynt, växande på torra strån, blad och dyl.
Jämtland, Frostviken, Väktarklumpen i reg. subalpina!
Arten, som urskildes af Lister år 1910, synes vara en rent alpin
myxomycet. Den är hittills känd från Blue Canon i Californien,
från Arolla i Schweiz (8,000 fot ö. h.) och Ste Croix i Jura-bergen
(3—4,000 fot ö. h.), åtminstone på de senare ställena, hvarifrån
närmare uppgifter föreligga, i närheten af smältande snö. Den
liknar mycket Physarum virescens, under hvilket namn äfven det af
mig anträffade, mycket sparsamma materialet finnes anfördt i
»Myxo-mycetfloran i de jämtländska fjälltrakterna». Den tjockare och
fastare, dubbla väggen, de påfallande mörkare och tydligare vårtiga
samt större sporerna erbjuda karaktärer, på hvilka arten synes väl
grundad ocli genom hvilka den lätt skiljer sig från virescens.
Af de här ofvan behandlade svenska Physariim-arlema kunna blott
viride, nulans och cinereum sägas vara allmännare förekommande i vårt
land. De öfriga äro, som af lokaluppgifterna framgår, blott sparsamt,
de flesta mycket sällsynt uppträdande. Ofverhufvudtaget är detta
sporadiska förekomstsätt mycket karakteristiskt för släktets arter. Det är
därför svårt att på förhand ånge någon af de talrika utländska arterna, som
hos oss vore att vänta, då snart sagdt hvilken som helst plötsligt
skulle kunna uppdyka. De utländska arternas stora antal gör det också
här omöjligt att för alla dem framhålla de utmärkande egenskaperna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
